Måndag kväll  

En sak till jag hörde i radions P1 igår var en kvinnas berättelse om en middagsbjudning hon hade bevistat, där alla kring bordet hade googlat med sina mobiler så snart de inte direkt visste något om ett samtalsämne. "Folk kan inte konversera längre" sa hon med hörbar sorg i rösten. "De är inte allmänbildade utan litar på att all kunskap de behöver finns att hämta på nätet". Om det är så, delar jag verkligen hennes sorg... hon nämner två begrepp som ligger mig mycket varmt om hjärtat, nämligen "allmänbildning" och "konversation", och som jag ser det vore det tragiskt, i förlängningen rentav farligt, om dessa gick förlorade p.g.a. människors lathet eller en oförmåga att tillägna sig varaktiga kunskaper för sin egen skull, för det allmänna tankegods (historiskt och kulturellt) som vi alla delar samt för att samhället som sådant skall kunna fungera. Det är väldigt stor skillnad på att diskutera saker och att konversera om dem... i en diskussion tenderar deltagarna att hävda åsikter, vilja övertyga de andra eller i alla fall försvara vad de tycker och tänker, medan en konversation handlar om att frikopplat och avslappnat samtala kring ett gemensamt ämne som intresserar bägge parter (t.ex. litteratur, konst, vetenskap, historia e.dyl). I mina ögon handlar konversationer om att växa och utvecklas, lära av andra och bli klar över vad man själv tänker... de kräver tid och omsorg, en vilja att lyssna och begrunda på djupet, att bidra till samtalet men inte ta över. Eller med andra ord: i en diskussion siktar man mot ett mål, i konversationen är det "resan" som är det värdefulla och inte vad man eventuellt kommer fram till. Och för att kunna konversera måste man vara allmänbildad - kunna åtminstone grundläggande saker om det mesta i tillvaron, veta tillräckligt mycket för att kunna delta i samtalet. T.ex. korsord är fantastiska skolor i allmänbildning. Genom att lösa korsord lär man sig lite av varje och utökar sin inre kunskapsbank alltmer... och den som inte tror att den träningen är viktig har aldrig försökt tävla i frågesport. Dessutom är just sådana här saker utmärkta verktyg för att bekämpa eller åtminstone fördröja demenssjukdomar! Och, vilket inte är mindre centralt, man blir bättre förberedd för att ha välgrundade åsikter i politiska m.fl. frågor istället för att bara gå på magkänsla, idealism eller - ännu värre - fördomar. Ett samhälle behöver kunniga medborgare för att fungera, eftersom vi alla är inblandade i viktiga beslut med långsiktiga konsekvenser... och för att vi skall kunna agera som ansvarsfulla medarbetare i det gemen-samma arbetet behöver vi veta vad vi talar om, kunna bakgrundshistorien och andra fakta som påverkar frågorna. Men framför allt öppnar alltså allmänbildningen för deltagande i konversationer, som är något av det mest givande, lärorikaste och roligaste människor kan ägna sig åt i grupp... 

Vi har helt enkelt inte råd att låta de här sakerna bli utrotade.

Skrivet senare:

Som ni som följer min blogg vet, skulle mamma opereras idag. Hennes fistel fungerade inte optimalt och hon hade börjat samla på sig vätska, vilket hintade om att något var på tok inne i blodkärlen... så i morse gick de in i fisteln (med en tunn kateter via ljumsken, ungefär som när man genomför slutna hjärtoperationer) och fann två förträngningar, som de öppnade upp med ballongvidgning, och nu fungerar flödet i fisteln precis som tänkt. Jättebra! Det innebar också att de slapp göra en helt ny fistel i högerarmen istället, något som jag själv varit lite orolig för eftersom hon bara har dialyserat i ett år och det känns väldigt tidigt att behöva operera nya kärl redan nu... i stället har de i en kompletterande operation under eftermiddagen satt in en s.k. CDK (central dialyskateter) i en åder i halsen, som de skall använda medan fisteln läker efter morgonens operation och som sedan tas bort när de kan börja använda fisteln igen om några veckor. 

Efter operationerna har mamma och jag talats vid i telefon två gånger och hon mår bra, men är väldigt trött. I morgon skall hon dialysera via CDK:n, och sedan skall de avgöra om hon kan åka hem eller behöver stanna ett tag till. Vi var överens om att hon skall se till att hon känner sig trygg innan hon kommer hem... och jag bad henne berätta för läkaren att både Belle och katterna gärna klänger på henne, så att de försäkrar sig om att CDK:n klarar det. För visst vill jag ha hem henne, men inte till vilket pris som helst! 

Själv har jag tagit det väldigt lugnt idag. Värmen är tillbaka och solen sken så varmt att katterna tillbringade större delen av dagen med att gona sig i kattgården, medan Belle låg och solade i gräset och jag själv satt i skuggan, drack te och njöt av att ingenting händer...