Måndag kväll 

Gullspångsbostäders (kommunen) hyresbestånd här i området Skärva består av tre avlånga hus (som ligger i hästskoform runt en dunge och en lekplats) med fyra portar i varje. Eftersom Skärva ligger i en brant backe (som det mesta här i Gullspång - vi bor ju ovanpå en grusås) har tio av de tolv portarna bara två våningar, vilket får området att se ut som tre rader radhus. Bara min port och den port som ligger mittemot, på andra sidan lekplatsen, har tre våningar. Så det kanske inte var så konstigt att min hjärna tricksade med mig i kväll, mörkt som det var och allt, och plötsligt fick mig att se ett av grannhusen som just ett radhus. Och blev lite avundsjuk på att de som bodde i lägenheten på bottenvåningen också hade två rum en trappa upp! *skrattar* Det tog flera sekunder innan jag hann ifatt min egen tankegång och konstaterade att det rör sig om två lägenheter, en under och en ovanpå. Men själva känslan sitter kvar... kanske är det en kvardröjande upplevelse från huset, där vi hade tre (om man räknar in källaren, som var inredd) våningar att röra oss på? Dock; skall jag kunna uppfylla min dröm om att få flytta till Västerås, kan jag inte samtidigt drömma om ett parhus... det kommer jag aldrig att ha råd med att hyra, än mindre köpa. Men jag är okej med det - det är ju ändå bara en dröm, och dessutom skulle ett radhus innebära negativa effekter utöver det ekonomiska som jag inte skulle orka med: en större trädgård att sköta, mer städning, snöskottning m.m. Nej, vad jag behöver under resten av mitt liv är ett lättskött och ganska bekvämt liv utan obehagliga överraskningar, så enkelt är det. Äventyrlig kan man vara som ung och frisk - den tiden är passerad för min del. Och egentligen spelar det ingen roll... jag har ingenting emot att bli gammal, och stillsam är jag redan - hihi!

Det är fem dagar kvar till första advent, det nya kyrkoårets inledning och starten på den fyra veckor långa fastan som förbereder oss för Kristi födelses mysterium. Av den anledningen har jag börjat planera det lilla pyntande jag skall göra i år: lite ljusslingor utomhus, stjärnor i fönstren och adventsljusstake här på bordet i vardagsrummet. Jag har också börjat skriva julkort... men dels p.g.a. att frimärken blivit så dyra och dels p.g.a. att jag har tappat bort min adressbok, blir det inte så många. Till dem jag har kontakt med på nätet får det tyvärr räcka med onlinehälsningar, och så hoppas jag att alla förstår min goda vilja trots det enkla formatet. Just detta att jag inte hittar min adressbok gör också att jag inte kan skicka julkort till min släkt utomlands, bortsett från min amerikanske bonusbror Lee och hans fru Linda (för deras adress kan jag utantill). Roligt är det dock - särskilt att välja bland korten vilket som skall till vem. Eftersom jag började söka tidigt har jag lyckats få tag i ganska många kristna kort, och resten är allmänt juliga utan tomtar och annat som jag tycker kommer i vägen för det kristna budskapet. Andra får fira julen hur och varför de känner stämmer för dem - för mig är och förblir julen en kristen högtid. Det är inte tomtens födelsedag vi firar, som jag ser det.