Skärtorsdag 

I vanliga fall ser mina påskhelger ungefär likadana ut varje år, eftersom jag lever efter den kristna, katolska kalendern och deltar i Stilla Veckans olika moment. Som jag skrivit tidigare brukar det innebära att jag tillbringar den här dagen i Stockholm, deltar i mässan i LKK:s domkyrka på Stora Essingen (där de heliga oljorna invigs och man firar åminnelsen av nattvardens instiftande) och efteråt agerar sekreterare vid den klerikala synoden... men så blev det inte i år, och jag tror att det är i enlighet med Guds vilja eftersom Han annars skulle ha varit mycket tydlig med att jag skulle ha åkt. Det kanske låter märkligt, men Gud är så oerhört närvarande i mitt dagliga liv att jag inte kan ignorera Hans styrande hand - och skulle jag försöka, blir jag lika tydligt tillrättavisad. Om just jag upplever sådant här för att jag har vigt mitt liv åt Honom vet jag inte... men det har inte heller någon betydelse, för det viktiga är att jag är trogen min kallelse och inte sviker mitt löfte till Honom.

I år kommer påsken att bli mycket annorlunda. Efter samråd med mina överordnade har det beslutats att jag inte skall celebrera några gudstjänster utan vila och "bara" ägna mig åt bön... och dessutom har Gud ordnat det så att vi inte får några gäster, vilket gör det möjligt för både mamma och mig att koppla av totalt. För hur roligt det än är att träffa människor man älskar och uppskattar närvaron av, är det också tröttande... och jag tror att inte bara vi själva utan även andra inser att vi är lite för slitna för att vara sällskapliga just nu. Mamma har så ont i sina fötter, framför allt den vänstra hälen, och eftersom hennes njurar praktiskt taget helt slutat tillverka urin samlar hon återigen vätska i kroppen - och den måste dras ur henne för att avlasta hjärtat, så dialyserandet blir extra tufft. Stackars mamma! 

Och själv... ja, ni vet ju varför jag är så trött och behöver ladda batterierna. Lättande nog har magen slutat krångla (hoppas jag, den har i alla fall hållit sig lugn idag), och det betyder att jag kan förlänga skogspromenaderna med Belle. Det är verkligen skönt att vi åter kommer ut i skogen! Jag har saknat det så mycket, och jag misstänker att Belle har saknat det ännu mer.

Nu skall jag strax krypa till sängs; mamma och djuren sover redan, och jag börjar få ont i huvudet av trötthet. Har dock hunnit virka rätt mycket idag, och tycker fortfarande att det är lika roligt. Å, apropå det så har jag blivit ombedd att visa bilder på lite virkresultat även utanför FB - Julia, till dig skall jag mejla bilderna, precis som du ber mig, men jag lägger också upp dem här... och GLAD PÅSK till dig också!  :-D  

(Bilderna visas i kronologisk ordning)