Torsdag eftermiddag 


De senaste nätterna har jag upprepade gånger drömt om mamma. I en av drömmarna var hon förutom sjuk också dement (vilket hon inte var i verkligheten) och boende på ett vårdhem för just dementa. Själv arbetade jag i ett hus nedanför den kulle där hemmet låg och jag skolkade en hel dag från jobbet för att vara hos henne, pyssla om henne, umgås och finnas där som länk till en försvinnande värld. Hon var lika underbar som alltid och inte ett dugg aggressiv, som jag hört många säga att dementa blir (och jag förstår dem - vem skulle inte bli arg och desperat när ens värld faller i bitar omkring en?!?). I en annan dröm bodde vi i ett hus som höll på att renoveras, och hon var rädd att vi skulle bli utslängda. I en tredje var vi på resa tillsammans med pappa, som satt i rullstol precis som i verkligheten, och ingenting blev som vi tänkt... men mamma och jag hade ändå roligt tillsammans, trots pappas gnäll.

Jag tror att de här drömmarna hänger samman med mina planer att möblera om rummen. Nu står ju allt precis som det gjorde när hon levde, och jag möblerade rummen särskilt med tanke på att hon skulle kunna röra sig fritt både med rollator och rullstol samt mot slutet t.o.m. liften. Det är därför allting står utmed väggarna här hemma, med stora fria golvytor överallt. Men nu planerar jag alltså att förändra miljön här hemma och särskilt förändra vardagsrummet för att bättre passa mina och djurens behov. Soffan, som står i det inre hörnet, skall slängas eftersom den är söndersutten och inte längre bekväm... i dess ställe har jag tänkt mig en divansoffa som skall stå med ryggen mot fönstren (en "triptyk") så att mina djur kan ligga på ryggstödet och sola, titta ut genom fönstren och få bättre översikt över rummet. Där den gamla soffan står nu skall alla bokhyllorna hamna och en bekväm fåtölj stå vänd med ryggen mot rummet så att jag får en liten avskild läshörna. Och Robins klätterträd flyttas längre in mot dörren till hallen, så att han har fri sikt åt alla håll. 

Jag gillar inte divaner - tycker att de är fula. Men som jag redan konstaterat är de oerhört bekväma, och utseendet kan jag bättra på med filtar och kuddar. Det har jag redan idag, för att skydda klädseln för små klor och alltmänt stök. Att ha filtar över sittdynorna har också den fördelen att man kan ta bort dem när man får gäster, och då är dynan under i prime condition oavsett hur gästen är klädd. Det borde lugna också de som inte har djur själva och är rädda för att få pälsstrån e.dyl. på sina kläder - hihi!

Det är dags att gå vidare, göra lägenheten till min och djurens i stället för anpassad för rullstol. Okej, en vacker dag kanske jag också behöver åtminstone rollator... men då tar jag itu med saken när det är dags. Och den möblering som Michelle och jag tänkt fram (mest Michelle - hon har huvudet på skaft, den tjejen!) kommer absolut att tillåta också handikapphjälpmedel. Man blir ju inte yngre med åren, s.a.s. Och jag kan vilja ta emot besök av handikappade vänner, som skall känna sig minst lika välkomna som de rörliga! Det blir alltså fortfarande öppna ytor i rummen, gott om plats för lekande katter och hundar... och inga mattor, som någon kan kräkas på! *sneglar mot Robin* Åtminstone inte förrän vi har fått en grovtvättmaskin i tvättstugan - ett pågående projekt, som ännu inte nått beslut hos hyresvärden men som är ett önskemål hos oss som bor här i Skärva.

Nå, än är det inte dags att möblera om... jag väntar på att Michelle skall ha tid att komma hit och hjälpa mig (återigen hennes förslag, och jag tackar och tar emot). Det jag skall göra, däremot, är att börja packa ner alla böcker i kartonger så att bokhyllorna blir flyttbara när det är dags. Det blir ett lagom jobb som jag orkar med själv, eftersom jag kan ta det i min egen takt. Men allra först skall jag slänga eller ge bort sådant som inte skall bli kvar här. Kan redan nu fylla bilen från golv till tak med saker som skall till loppis... men är rädd om bensinen, eftersom jag är totalpank och inte har råd med en enda droppes slöseri. Så tills vidare staplar jag upp allting i mammas sovrum... som efter ommöbleringen kommer att vara ett kombinerat gäst- och syrum. Då skall jag också börja vänja mig vid att inte kalla rummet "mammas" utan lära mig att det är mitt.

Saknar mamma så mycket... hon har lämnat ett ofattbart tomrum efter sig.