Senare samma onsdagskväll 


... eller, ja, det är väl inte direkt natt ännu även om det snart är dags att krypa till sängs. Blåser gör det dock så det knakar i fönstren! Ibland t.o.m. så hårt att Belle och Miri tror att det är någon som knackar på - och det sätter förstås igång deras skällande, eller rättare sagt, Miri börjar skälla och då faller Belle in. Utan Miri är Belle en ganska tystlåten och stillsam iggy, medan Miri är full av energi och ständigt beredd att föra oväsen... ibland tror jag att hon gillar det, och verkligen väntar på möjligheterna. Ärligt talat skäller hon åt de märkligaste saker, som t.ex. öppna fält när vi åker bil. Begriper verkligen inte varför det drar igång henne att omgivningen öppnar upp sig runt om? När vi kör genom skogar eller bebyggelse är hon tyst, men så fort vi kommer till åkrar och ängar... märklig jycke, det där. Men ljuvligt söt och go'! Och underbar att ha i knäet, för hon sitter som en surikat i ens famn och tittar sig nyfiket omkring tills hon tröttnar och somnar med huvudet hängande som en vissen tulpan.

Hur som helst, lagom när vi alla blivit alldeles utmattade av hennes löpbeteende, har Belle startat upp sitt löp! Låt oss hoppas att hon är sin natur trogen, för Belle brukar inte alls vara så här utmanande och "på" som Miri när hon löper. Hon blir tvärtom tröttare och mer trög inomhus, och utomhus beter hon sig i stort sett som vanligt bortsett från att hon markerar sin närvaro överallt och nosar efter hanar. Nu är jag långt ifrån kunnig på iggytikbeteenden och än mindre i största allmänhet, men både Miri och Belle sitter vanligen ner när de kissar - men under löpen lyfter de i stället på benet, samt sprätter omkring löv, gräs, jord m.m. efteråt. Är dock tacksam att de är just tikar, för de hanhundar jag haft hand om under kortare eller längre tid kissar på ett helt annat sätt - genom småskvättar överallt under hela promenaden. Man vet liksom aldrig när de är klara med kissandet och redo att gå in, medan jag alltid vet när Miri och Belle anser sig färdiga med rastandet. Det syns tydligt på dem, och de vänder själva hemåt (särskilt Belle), medan hanhundar som jag rastat inte är alls lika tydliga med sådana signaler. Nu är det säkert skillnad på raserna också, och på stora respektive små hundar... så ta inte mina beskrivningar som självklara iggybeteenden, är du snäll.

Från det ena till det tredje så har jag faktiskt lyckats vara en liten smula aktiv idag trots min tunga trötthet. T.ex. har jag packat ur diskmaskinen och packat i det odiskade, jag har påbörjat en virkning i rött och vitt, jag har hängt in diverse torra, nytvättade kläder och så har jag skrivit ett födelsedagskort till Krister, som fyller år i övermorgon. Däremot har jag inte fått mig av att börja på brevet till Mia än... men hon förstår och tar inte illa upp att hon får vänta. Vi är väldigt noga med sådant, Mia och jag - att aldrig vara något stressmoment för varandra och inte göra t.ex. brevväxlingen till en plikt utan bara skriva när vi har tid, lust och ork någorlunda samtidigt. Det är vilsamt och gör brevskrivandet mycket roligare.

Fr.o.m. i morgon höjs brevportot med 2 kronor, om du inte visste det. Så trots att jag egentligen inte skall lägga pengar på annat än nödvändigheter, köpte jag två kartor om tio märken vardera strax innan jul. Då har jag frimärken ett bra tag framöver i alla fall! Jag tillhör nämligen de som envisas med att använda vanlig postgång - skriver handskrivna brev till familj och vänner, skickar in färdiglösta korsord till olika tidningar, skickar vykort och födelsedagshälsningar m.m. Och jag älskar att få post! Inte räkningar, kanske... men vem gillar att få sådant?!?