Lördag eftermiddag 

... innan den nya soffan fylldes av kuddar och filtar för att tillgodose djurens behov. Varför jag valde att ställa soffan utmed fönsterraden begrep de omedelbart och både Robin och Miri har suttit (eller rättare sagt legat) på soffryggen långa stunder för att spana ut genom fönstret. Perfekt! Nu dröjer det inte längre förrän också Belle fattar... och jag är glad, för det var just detta jag ville uppnå. Nu har de bra utsikt över baksidan med uteplatsen, gräsmattorna och parkeringen... Robin kan hålla koll på sin antagonist Måns, och Miri och Belle kan titta på folk som passerar. Livet har plötsligt blivit lite mer spännande här i reviret... och matte är mer än nöjd!

Soffan är så fin - stor och bekväm! Om jag hade köpt den hade jag kanske inte valt den i brunt, men faktiskt passar färgen jättebra ihop med resten av möblemanget i vardagsrummet och med alla filtar och kuddar är det färgglatt ändå. Tack så jättemycket, Michelle, för den här presenten! Och tack, både du och Marie-Ann, för att ni tog er tiden och besväret att inte bara åka hit med den, trots att ni var trötta efter en lång arbetsdag, och hjälpa mig montera den på plats utan även montera isär och ta med er den gamla! Vid det här laget vilar den förmodligen ut på någon sopstation i Västerås efter lång och trogen tjänst... medan vi gonar ner oss i den nya.

Är väldigt trött idag, den rejäla förkylningen tar ut sin rätt och värken i bihålorna sprider sig - förstås - upp i huvudet. "Allting hörer samman" som Carl von Linné sa. Men jag har inga måsten, jag har redan klarat av det kyrkliga uppdrag jag skulle ta hand om under förmiddagen och nu kan jag bara vila och njuta av att mitt vardagsrum snart är färdigrenoverat. Det som fattas är en eller två mattor, ett mindre soffbord (det jag har får nästan inte plats mellan divandelarna på soffan), läsfåtöljen med fotpall som jag skall få av Maria samt att jag får upp ikonerna m.m. på väggarna igen. Innan de är uppe, känns rummet absolut inte färdigt... och dessutom ekar det, så jag oroar mig varje gång Miri skäller att det skall störa grannarna. Måste lära henne av med att skälla varje gång hon hör någon i trapphuset... det fungerade ju med Belle, så det borde fungera med Miri också. 

Tyvärr kunde inte Michelle och Marie-Ann inte stanna länge igår (det begrep jag så väl, de måste ha varit väldigt trötta vid det laget), men jag fick i alla fall bjuda på lite fika och vi hann prata en stund. Alex kom också över, för Daniel ville vara ifred en kväll och tänka (han har precis mist en arbetskamrat, som dog häromdagen) och hon blev kvar större delen av kvällen. Så Alex blev den första gästen att provsitta nya soffan! Och medan västeråsarna kvar kvar, fick hon ju träffa Hedda också... min lilla gullunge, dotra min, som växer så det knakar och är så kavat och orädd. Hon kommer att bli en skönhet när hon är vuxen, och det säger jag inte bara för att hon är ett av mina tre speciella "skötebarn", neeeeej då... *skrattar*

O, nu kom även Belle på att man kan sitta på soffryggen och spana ut genom fönstren! Och medan djuren roar sig med spaningsarbete, skall jag gå hem till Maria och se hur Måns har det. Jag tar nämligen hand om honom den här helgen, medan Maria besöker sin bästa vän med familj långt upp i Värmland.