Måndag eftermiddag  

... men någon måste göra det. Städa i pannrummet, alltså. Puh! Det allra värsta med aska är dock inte att den är smutsig att röra vid, utan att den dammar och yr oavsett hur försiktigt man än hanterar den. Jag använder metallhinkar när jag tömmer askan ur själva pannan, och sedan när den är ordentligt kall (skall helst ha stått i månader i hinkar) tömmer jag över den i plastsäckar som är lättare att bära ut. Somlig aska använder jag som gödningsmedel i trädgården, somlig hamnar i trädgårdskomposten (till annat än odling av matvaror) och somlig kör jag till Odenslund. Det blir väldigt mycket aska på ett år, kan jag avslöja... så det är synd att det inte finns något ställe där man kan lämna den så att andra trädgårdsägare kan hämta gratis gödningsmedel! Kanske skall föreslå kommunen att ordna det?

Annat som måste städas nere i pannrummet är de högar med tidningspapper, kartonger, pappersförpackningar och annat brännbart (jag bränner bara sådant jag vet är miljömässigt okej) jag har där nere. Och när allt är klart, går jag upp och försöker tvätta av mig smutsen. Att jag luktar (stinker?) aska kan jag inte rå för - det får husets invånare leva med. Vill de ha varmt i rummen, får de ta vad det medför... en matte/dotter som ständigt går och bär på en distinkt lukt av eldning.

Idag är det nästan stillastående här hemma. Mamma sover, djuren sover... ute regnar det och inne är det i stort sett tyst. Jag grunnar som bäst på vad jag skall laga till kvällsvard idag - skall jag göra pannkakor, tortellini med ostsås eller kanske pommes chateau med kassler? I vanliga fall utgår jag från hur pass hungrig mamma är, men vi har inte talats vid på flera timmar och jag vill inte väcka henne bara för att fråga om en sådan sak. Så jag får utgå från en annan av mina små "regler": har vi haft potatis/pasta/ris ena dagen, skall vi inte ha det dagen efter också. Kruxet är bara det att vi åt smörgåstårta igår... vilket patetiskt i-lands-problem! *skrattar*

I natt skall jag hur som helst vaka, och då skall jag passa på att läsa färdigt den spännande fysikboken jag håller på med. Tänker ibland att jag har gått miste om de stora fysikernas livstid - Bohr, Einstein, Feynman, Fermat, Heisenberg, Higgs, Huygens, Planck, Schrödinger och alla de andra... men antagligen hade jag ändå inte förstått vad de sa och skrev, inte rakt av i alla fall. Mitt handikapp har alltid varit att jag är sifferblind och inte begriper mig på matematik i den högre skolan... och när man studerar teoretisk fysik och kvantteorier måste man kunna förstå ekvationer. Så jag får nöja mig med att andra författare förklarar de här sakerna för mig på ett annat sätt - och framför allt tillämpa en princip jag anammade efter universitetet för att kunna njuta av avancerad facklitteratur, nämligen tanken att "det här behöver jag inte kunna". Det är de magiska orden som öppnar upp de svåra sakerna för mig - vetskapen att jag faktiskt inte måste begripa allt jag läser och aldrig kommer att tvingas tentera mina kunskaper. Jag tror att många människor skyggar för sådant som t.ex. fysik och kemi p.g.a. känslan av underlägsenhet, okunnighet eller skräcken för att framstå som "för dum"... men man är inte för dum, och läser gör man för sitt eget höga nöjes skull - inte för att någon skall förhöra en på det efteråt. Det som driver mig är min gränslösa nyfiken-het, inget annat. Jag vill veta mer, jag vill försöka begripa varför... världen och universum är ju så fulla av spännande mysterier att nosa på! Och det fiffiga med just kvantfysiken är att förnuftet absolut inte är till någon hjälp, snarare ett hinder... det man framför allt behöver är en livlig fantasi och förmågan att tänka utanför boxen.