Vi är sedan flera dagar inne i Stilla Veckan - årets allra viktigaste vecka för oss kristna. Och om jag skall döma efter hur den har börjat, blir det också en vilsam vecka för mamma och mig... båda våra gäster för påskhelgen har tyvärr måst lämna återbud, och vi tolkar det som att Gud vill att vi ligger lågt. En annan fördel med att vi blir "ensamma" är att budgeten för påskfirandet blev bättre - för fira skall vi givetvis göra ändå, och idag har vi varit i Gullspång och handlat. Mamma var tuff och följde med in, så jag tror att vi tillsammans kom ihåg allt vi suttit hemma och tänkt ut... och det känns bra, för bortsett från torsdagens resa över dagen till Stockholm hade jag tänkt låta bilen stå i garaget hela veckan.

På torsdag är det inte bara Skärtorsdagen, åminnelsedagen för instiftandet av nattvarden, utan också den mässa då de heliga oljorna konsekreras. Efteråt blir det förstås kyrkkaffe, och sedan samlas klerikala synoden (den svenska provinsens alla präster och biskopar) för att diskutera sådant vi absolut inte får prata med utomstående om p.g.a. tystnadsplikten, men som vi kan behöva varandras stöd och råd i. Alltså skall jag tillbringa större delen av dagen i vår domkyrka i Stockholm (Stora Essingen)... och på hemvägen skall Belle och jag besöka Michelle och flocken en stund, vilket jag tror att vi båda ser mycket fram emot. I alla fall gör jag det! Fast självklart ser jag också fram emot att få träffa mina vänner i kyrkan och att få fira mässa tillsammans med dem i vårt vackra kor... att fira gudstjänst är ett sätt att ladda batterierna, och jag känner mig alltid starkare efter än före. 

Den stora händelsen här hemma är annars Robins ankomst. Förstås! *skrattar* Han hette Spökis när han anlände, men så snart vi såg honom tyckte vi att det namnet inte passade honom, så vi testade några olika varianter och fastnade till slut för Robin. Det är både rart och tufft, och det anspelar på att han är röd... och tänk, han lystrar redan till det! 

Nu är det så, att Philemon har dödat min digitalkamera genom att sopa ner den på golvet. Det är så han gör, när han vill påkalla min uppmärksamhet och visa på att torrisarna är slut i hans matskål... och ju dyrare sak han har sönder, desto mer belåten ser han ut, den lille rackaren. Så jag kan inte bjuda på några nytagna bilder av Robin... men jag har "lånat" en äldre bild som Michelle har tagit, och den får ni nöja er med tills vidare:

 


Han är lika liten i kroppen som Imma var, så bredvid Philemon ser han ju ut som en katt-unge... men han är tre år gammal och skall enligt normen alltså ha vuxit färdigt nu. Det har fördelen att Philemon inte agerar med aggressivitet, utan bara väser (eller i ett par enstaka situationer tassas) om Robin kommer för nära... och Robin gör exakt vad han skall, viker undan och backar för att signalera att Philemon är den som bestämmer. Rädd är han dock inte, utan återkommer snart för att göra ett nytt försök att närma sig "storebror". Det är precis som att återuppleva hur Rufus betedde sig mot Aragorn; den lille följde den store som en skugga, envis som synden, och man kunde tydligt se hur han inte kunde föreställa sig annat än att alla ville vara hans vän. Givetvis hade han rätt - Aragorn gav upp, och de blev mycket goda vänner som snart sov tillsammans... så vem vet, Philemon måste kanske också kapitulera snart och låta lillkillen bli kompis med honom? Allting går i alla fall väldigt lugnt till, och om nätterna sover Belle och Philemon under mitt täcke och Robin rullar ihop sig på Belle ovanpå täcket - och det har hon inget emot, hon är van vid att hamna underst i en hög med hundar och katter som sover tillsammans. Med andra ord sover vi lugnt allihopa!

Skrivet lite senare samma kväll: Mamma och jag har haft en så bra dag idag! Solen sken från en klarblå himmel och det var +8 grader varmt, så en av hemtjänstdamerna kom hit och tog med mamma ut på en rullstolspromenad medan jag satte påskfjädrar (av den juste sorten, som inte har ryckts av levande fåglar) i körsbärsbusken nedanför rampen samt fyllde på fågelstationerna med talgbollar, nötter och solrosfrön. Sedan, när mamma kom tillbaka, åkte vi till Gullspång för att handla på ICA och mamma var så pigg att hon orkade gå med runt i butiken, vilket gladde mig. Eftersom vi blir "ensamma" (om man nu kan säga så med en hund och sex katter i huset - hihi!) i påsk, räckte vår planerade budget till lite extra lyx som färska jordgubbar, färskpotatis (fryst, men vad gör det?) och lite sockerfritt godis. Mamma är lite trött på både kött och kyckling just nu, så vi satsar på mycket vegetariskt istället... potatisgratäng, sallad, omelett m.m. 

Efter besöket på ICA fortsatte vi till Scoutskogen, där Belle och jag tog en promenad medan mamma satt i bilen och lyssnade på radio. Sedan tog vi henne med till ett ställe där vi hade hittat massor av blåsippor, så att hon också skulle få njuta av åsynen. Faktum är att jag inte har sett så många blåsippor på samma ställe sedan jag var barn...! Och på tal om det, hade mamma med sig en jättebukett tussilago hem från rullstolspromenaden *myser*.