Lördag eftermiddag 


Den här helgen har jag tagit ledigt från umgänge m.m. för att läsa. Jag har två spännande böcker som måste läsas ut innan måndag, då de skall lämnas tillbaka till biblioteket... och ingen av dem går att låna om, eftersom det är kö på dem. Så just nu håller jag på att sträckläsa Anders Hanssons "Skärmhjärnan - hur en hjärna i osynk med sin tid kan göra oss stressade, deprimerade och ångestfyllda". Alla som känner mig vet hur negativ jag är till smartphones, d.v.s. mobiltelefoner uppkopplade mot Internet, för alltför många människor tillbringar alltför mycket tid med att titta ner i sina telefoner i stället för att se sig för i trafiken, visa sina barn uppmärksamhet (och ännu värre, lära barnen att ta efter deras beteende) och umgås med sina närvarande vänner (för att bara ta några exempel). Att sitta bredvid en vän som har sitt fokus på mobilen får mig att känna mig degraderad och osynlig, som om det de sysslar med i mobilen är mycket viktigare än att jag finns där bredvid dem... och oftast är det ju ingenting viktigt de gör, kanske kollar FB eller spelar ett spel. Är jag så lite värd i deras ögon? 

Dessutom vet jag av egen bitter erfarenhet att Internet trollbinder en... man tänker sig att man skall stanna online kanske en halvtimme, och vips, så har det gått tre-fyra timmar! För att inte tala om hur överlastad ens stackars hjärna blir av all onödig information den tar in... för sinnena (ögon och öron, i det här fallet) vet ju inte skillnaden mellan viktigt och oviktigt förrän hjärnan har fått processa infon, eller hur? Sinnena riktigt skopar in allt möjligt man ser och hör, och sedan sållas det på plats i skallen... så vare sig man vill eller inte, proppar man skallen full med meningslösheter hela dagarna när man är online. 

Det boken nu berättar är betydligt mer än bara att hjärnan inte är gjord för att ta in så mycket info på en gång - att vi på ett par timmar dag möts av mer information än vad en individ gjorde under ett helt liv före Internet. Är det bara jag som skräms av den tanken? Problemet stannar dock, som sagt, inte där - för enligt författaren används negativa reaktioner som depression, ångest och stress av hjärnan som "normalhantering" av sinnesintrycken, eftersom vår hjärna är gjord för att scanna av omgivningen efter faror och noterar allting främmande som potentiellt hotfullt. Med andra ord, sedan vi kom online stänger vi aldrig av de här reaktionerna - och de medföljande kroppsliga reaktionerna i form av högt blodtryck, högt adrenalinpåslag, minskad hunger och törst, minskad sexlust och muskelspänningar i hela kroppen (sådant kroppen använder sig av för att möta faror). Allt detta påslaget dygnet runt, året runt, hela våra liv, om vi tillhör typen som alltid har mobilen i närheten (eller aldrig stänger av TV:n). Och det är vi inte biologiskt byggda för. Med resultatet att vi får diabetes, hjärtinfarkt, stroke, ont överallt i kroppen, depressioner, ångest och en känsla av ständig stress. Inte särskilt nyttigt, eller hur? Ändå sitter de flesta med blicken riktad ner i mobilen i stort sett hela dagarna - och vaknar även ofta på nätterna för att kolla om något hänt (inte nyheter från vår omvärld, då, utan vänners uppdateringar, mess, likes och andra oväsentliga småsaker). Gamnacke och ont i tummen är det minsta folk behöver oroa sig för... betydligt hemskare saker händer inom oss, i våra kroppar och hjärnor, p.g.a. detta ständigt uppkopplade liv. 

Så här står det i boken, strax efter kapitlet om hur vår hjärna är funtad för att hantera intryck från omvärlden (och då handlar det om jägar- och samlartillvaron för åtskilliga tusen år sedan, för vår hjärna har faktiskt inte förändrats sedan dess): 

"Om du inte har mobilen inom synhåll är jag övertygad om att du
vet var den är. Annars skulle du förmodligen inte kunna koncentrera
dig på de här orden. Det första vi gör när vi vaknar på morgonen är
att sträcka oss efter mobilen, och det sista vi gör är att laägga den på
nattydktbordet. Vi rör mobilen över 2 600 gånger per dag och plockar
upp den i genomsnitt var tioende minut - alla vakna timmar. Ja, de
vakna timmarna vkerar inte ens räcka till, en av tre (50 procent av
alla arton- till tjugofyraåringar) kollar mobilen minst en gång mitt i
natten också.
   Blir vi av med mobilen rasar vår värld samman - 40 procent av oss
skulle hellre vara utan sin röst en hel dag (jo, det är sant!) än mobilen.
Var vi än ser oss omkring: på stan, på kaféer, på restauranger, på
bussen och vid middagsbordet - ja, till och med på gmmet - så stirrar
alla på sin mobil. Vad vi än tycker om det så har vi blivit beroende!
Men för att förstå hur mobiltelefoner och skärmar har lyckats förföra
en hel värld ska vi återigen titta in i hjärnan."

Förvånar det dig fortfarande att jag vägrar att skaffa mig en smartphone? Jag känner mig själv alltför väl - bit för bit skulle jag tillbringa alltmer tid på Internet, precis som alla andra, till jag blev en av alla dessa "mobilzombies" som världen numera befolkas av. Och det vill jag inte. Jag vill att min värld skall handla om det levande - om Gud, människor och djur omkring mig, natur och välfärd, samhället och allt däri. Inte om flöden på nätet, ett ständigt messande och diverse spel. Visst är jag också på FB emellanåt! Och visst spelar jag spel! Men bara korta stunder, när jag inte har någonting annat för mig. 

Som t.ex. att lära mig viktiga saker i välskrivna, faktabaserade böcker.