Onsdag, sen kväll  

Blev ni förvirrade av rubriken? För jag är ju redan pensionär sedan ett antal år p.g.a. min migrän m.m. Ändå dök frågan om pensionering upp i skallen på mig, när jag i eftermiddags besökte vårt blivande hem med tumstocken i handen och började mäta golvytorna för mattor, kökslådorna för besticklådor och hur brett köksbordet kan vara utan att det blir för svårt för mamma att ta sig runt det med rullstolen. En god vän har nämligen varit generös nog att skänka oss ett runt, vitt köksbord - precis vad vi ville ha! - och jag behövde kolla om det fick plats i köket innan jag tackade ja. 

Medan jag gick runt och mätte, samtidigt som jag småpratade med målaren, funderade jag på hur det blir efter flytten. Kommer så många av mina plikter att försvinna att jag inte längre har någonting speciellt att göra? De viktigaste uppgifterna kommer förstås alltid att finnas där: matlagningen, hushållsarbetet, att ta hand om mamma och djuren, tvätt m.m. Till våren hoppas jag få dra igång lite odlande i vår miniträdgård... vi har pratat om att ha några pallkragar (en, för örter, två på varandra bredvid den för lök e.dyl, och så tre på varandra bredvid den för t.ex. potatis)... men också lite markyta för blommor. Våra stora krukor tar vi med oss och har blommor i, förstås! Och kanske vi kan hänga upp lite vägg- och takamplar? Det får vi se när vi kommer så långt...

Kommer det en dag när jag börjar sakna eldandet? Gräsklippningen? Snöskottandet? Får jag rentav tråkigt och blir rastlös utan alla plikter jag har nu? Det är en sak att drömma om en viss tillvaro, en annan att faktiskt befinna sig i den. Men jag vet ju att jag kommer att ha saker att kanalisera min energi genom: matlagning, bakning, promenader med Belle o.s.v. Och vem vet om jag kanske rentav börjar med något nytt? Eller tar upp sådant jag gjorde förr i tiden, men inte sysslat med på länge... som målandet, och skrivandet. Dessutom har jag ju min läsning, och virkningen - jag skall nog kunna hålla mig sysselsatt även i framtiden! *skrattar*

Innan jag lämnade lägenheten gick jag runt och tittade på rummen. Målaren är klar med alla utom mitt sovrum, som han höll på med medan jag var där, och vardagsrummet, som blir gjort på måndag när de nya tapeterna kommer. Det som är färdigt är jättefint; det enda jag funderade lite över var att nu när jag vet att jag inte får köksluckorna målade känns den tapet vi valde lite blek... men å andra sidan, ifall vi får ett någorlunda bra pris för huset kanske vi kan bekosta den målningen själva - och byta våtrumstapeten i badrummet, vilket vi båda vill. Nu är badrummet tapetserat i någon nyans mellan rosa och beige, och vi skulle vilja ha det i havsgrönt... men vi får acceptera det som det är tills vidare, och åtgärda saken när vi får råd. För om jag förstod målaren rätt, handlar det om en investering på uppemot 20.000 kronor - puh! Och jag antar att sprejlackering av köksluckorna och -lådorna hamnar någonstans där också. Till det positiva hör att om vi verkligen trivs långvarigt i bostaden och vill stanna där "för alltid" vore det fullt rimligt att bekosta sådana där saker själv... för i och med att det är en hyresrätt, behöver vi inte lägga pengar på diverse annat underhåll. Jag vet ju från de femton år vi levt i det här huset att tusenlapparna fladdrar iväg rätt fort varje gång det händer något... sådana saker behöver vi inte tänka på framöver, och det lyfter en tyngd från mitt hjärta.

Från lägenheten åkte jag ner till färgaffären och pratade med innehavaren om de tapeter jag köpte av honom och som inte gick att använda. Han frågade om jag ville ha pengarna tillbaka eller ett tillgodohavande i affären, och jag nappade på det sistnämnda eftersom mamma och jag vill kunna göra andra småsaker senare och det då vore ganska praktiskt att ha pengar innestående hos honom. Ett par hundralappar av tillgodohavandet använde jag dock direkt eftersom han hade just den typ av halkfria hallmatta som mamma klarar med både rullstol och rollator, och i rätt färg, dessutom - så den tog jag med mig när jag åkte därifrån. Nu har vi mattor till alla rummen utom köket, för där skulle jag behöva en tremeters med en bredd på 90 cm, och tydligen är 80 cm standard för gångmattor så den måste jag nog vänta med ett tag... 

Innan jag åkte hem, besökte jag apoteket. I färgaffären ringde nämligen min mobil och det visade sig vara diabetessköterskan som berättade att min läkare hade skrivit ut det där nya insulinet och att de vill att jag börjar med det direkt i morgon. Ärligt talat kan jag inte ens uttala namnet på det, men det stavas i alla fall Toujeo. Skall bli intressant att se hur mitt blodsocker förändras efter några veckor med den här nya varianten! Tabletterna (Janumet) till frukost och middag (lunch) skulle jag fortsätta ta som vanligt, sa sköterskan... så nu får jag nog testa mig oftare än vanligt, så att inte blodsockret sjunker för lågt. Hur det känns att hamna lågt vet jag ju sedan förut... jag blir grinig och andfådd, får hjärtklappning, mår illa och skakar i hela kroppen, och det är så påtagligt att jag inte kan missa vad som pågår. 

Men nu missade jag ju att berätta vad jag borde ha börjat det här inlägget med, nämligen mitt besök hos dagvården! Dit åkte jag allra först, eftersom mamma hade råkat ta med sig min mobil i stället för sin egen och jag behövde den för att hämta ut ett paket hos ICA (vi har köpt en ny veke till fotogenkaminen, eftersom den gamla tog slut veckan före jul) - DHL aviserar med ett SMS, och så får man en kod man måste visa upp för att få ut paketet. Och när jag nu var på dagvården ville de se bilderna från kattutställningen som jag la in i bloggen i måndags - så personalen kopplade datorn till TV:n och lät mig ta fram den här bloggen för att kunna visa bilderna i storformat. Så märkligt det var att se bloggen på en 50 tums-skärm! Både personalen och patienterna uppskattade dock "visningen", och efter den visade mamma och jag upp fotona från lägenheten också... så nu vet alla mammas "dagiskompisar" vart vi skall flytta och hurdana rummen är. Jag lovade dem att fotografera igen när alla rummen är klara, samt när vi har flyttat in och möblerat... antar att en eller annan av er bloggbesökare kanske också vill se det?