Onsdag kväll  

Sedan vi flyttade, har mamma visserligen uttryckt trivsel men samtidigt visat hur hårt det hela tagit på henne. Flera nätter har hon vaknat i panik och trott att hon missat taxin för att nattpatrullen glömt att väcka henne, trots att hon vetat att hon inte skulle iväg någonstans och det dessutom varit långt, långt före väckningsdags. Dessutom har hon varit onormalt trött och somnat i rullstolen flera gånger. Så det var väl egentligen inte någon större chock när dialysen ringde vid 11-tiden igår och berättade att de beslutat lägga in henne på njur-avdelningen eftersom hon varit så medtagen och sjuklig... och när jag själv kom in till KSS några timmar senare för att lämna hennes CPAP, mediciner, mobilen m.m. låg hon totalt utslagen i sin säng inne på njure, nästan omöjlig att kommunicera med och lite grand febrig. Personalen hade redan börjat behandla henne med intravenös antibiotika i väntan på att blododlingar och andra prover skulle bli färdiga, och idag när jag ringde för att höra hur läget var hade hon just varit på lungröntgen. Jag gjorde inget försök att prata med henne själv, för det hade bara oroat mig om hon varit lika "borta" idag som igår... men enligt personalen är hon i alla fall inte sämre, och jag vet ju att hon är i de bästa händer där hon befinner sig. Både mamma och jag litar fullständigt på personalen på de där avdelningarna, och vi vet att de tar hennes hälsa på största allvar... så det enda jag kan göra är att be för henne, sköta allt här hemma och besöka henne så snart hon orkar med det.

Själv har jag också känt av flytten på mitt sätt - genom att vara väldigt trött. Så idag tillät jag mig att ligga kvar riktigt länge i min säng, jag gick bara upp för att ta mediciner och ge ungarna mat, och inte förrän på eftermiddagen steg jag upp. Sedan dess har jag gjort en kort runda i bilen för att hämta ut ett paket (med böcker ur bokrean hos Bokus), titta förbi tandvården och avboka mammas tid i morgon, besöka biblioteket och sist, men inte minst, hämta posten vid huset... visst är det märkligt att det tar emot sådant att åka bort till huset numera? Okej, där är väldigt kallt, men det är inte det som påverkar mig mest... det jag reagerar mot är att jag, när jag går omkring i rummen, känner ett slags sorg över att huset på sätt och vis har berövats sin själ. När vi flyttade ut tog vi känslan av liv med oss och nu är det bara ett hus fullt av bråte - inte längre det underbara hem vi älskat så högt i femton års tid. Det tynger mig, så jag hoppas att snart få kraft att verkligen röja ur rummen, städa och sedan bli av med alltsammans i en försäljning så snart som möjligt. Skall ringa mäklaren i nästa vecka och göra upp om en tid för värdering... hon får ta huset som det är, eftersom jag inte hinner göra något vettigt på så kort tid, och sedan skall jag försöka få hjälp att sortera upp det som är kvar i "ta med" (det är några saker kvar som vi vill behålla), "ge till loppis" (saker som är i bra skick) och "slänga" (vilket lär bli det mesta). 

Tänk att man - känslomässigt, menar jag - kan flytta ut ur en bostad och in i en annan så snabbt! Jag trodde att det skulle ta tid, att jag skulle känna mig sliten mellan min kärlek till huset och min lättnad över hur lätt och bekvämt livet är här i lägenheten... men så är det inte alls, märker jag nu. Och kanske var det i sista minuten vi kom iväg, med tanke på att min arm blivit väldigt mycket sämre och jag eventuellt t.o.m. måste operera axeln för att bli återställd. Skall träffa läkaren i morgon eftermiddag och ser verkligen fram emot att få veta mer om vad det innebär att ha kalkaxel (bortsett från vad jag redan vet, nämligen att det gör väldigt ont och gör mig ganska rörelsehindrad på vänster sida av kroppen)... för det jag har googlat fram på nätet förklarar egentligen inte så mycket, tycker jag.

Hur som helst, nu har det blivit kväll och mörkret har fallit utanför. Under gårkvällen och natten har det snöat så att det nu ligger några centimeters snö på marken som töade redan då Belle och jag var ute med bilen... så den lär inte bli liggande någon längre tid, misstänker jag. Inte för att det spelar någon roll! Jag sitter här i vardagsrummet och packar upp böcker ur flyttkartonger, sorterar dem och ställer upp i hyllorna - en avkopplande, trevlig syssla! - medan djuren ligger i soffan och slumrar sött, och om en stund skall jag laga kvällsvard åt mig. Har köpt färska grönsaker, så jag funderar på att blanda en god sallad med kyckling och ost - nu när mamma inte är hemma och behöver en massa proteiner, kan jag passa på att äta mestadels grönt utan att känna att vi äter "olika mat" hon och jag. Och sedan skall jag ta en skön dusch! Igår var vaktmästaren här och satte upp en snygg duschstång, så nu kan jag hänga upp mitt blommiga duschdraperi och få lite mer färgglädje i badrummet... det har jag längtat efter, för våtrumstapeten därinne är ganska ledsam med sina gråvita blommor på blekaprikos botten. Ni skall få se hur rummet blir när jag är färdig med det! Min plan är en regnskog, visserligen med konstgjorda växter, men i alla fall...