Onsdag eftermiddag 

Jag skall inte gnälla... det är skönt att slippa ha tunga skor och jacka på sig när man går ut med hundarna, det är grönt och fint överallt och andra människor njuter av värmen. Men det är alldeles för varmt för mig! Så fort jag går utomhus blir jag nästan genast svettig - inne kan jag hålla temperaturen någorlunda human genom att korsvädra och låta AC:n stå riktad mot mig när jag sitter ner, och så dricker jag förstås mycket vatten. Men i natt fick jag en mycket smärtsam kramp i foten, och den ville inte släppa hur jag än försökte, så jag har inte sovit vidare värst bra. När jag så berättade det för en vän sa hon att det troligen beror på att jag p.g.a. hettan lider av magnesium- och saltbrist p.g.a. jag svettas så mycket... får åtgärda det. Och, som sagt, jag skall inte gnälla... redan i morgon skall vi visst få regn och kanske t.o.m. åska, och snart är hösten här. Det märks på sätt och vis redan genom att det är mörkt när vi går ut på näst sista hundpromenaden vid 20-21-tiden på kvällen... nu har ju jag personligen inget emot mörker (och inte regn heller, bortsett från att det är näst intill hopplöst att rasta iggisar i sådant väder), men jag tycker synd om alla som jobbar och som bara får uppleva dagsljus under lunchrasten. Hoppas de är kloka nog att ta tillvara den stunden och inte sitta inne hela rasten! På mitt senaste jobb, innan jag blev sjukskriven och sedan pensionerad, var det obligatoriskt att gå ut en sväng på lunchen... bara om man hade ett bra skäl att stanna inne, var det okej att skippa en promenad runt kvarteret eller en stund på kajen (arbetsplatsen låg på Strandvägen i Stockholm). Den arbetsgivaren var överhuvudtaget mycket mån om personalens hälsa - vi hade fri frukt, en egen kock som lagade hälsosam och god mat åt alla anställda, varuautomater med mineralvatten m.m. i korridorerna, gym o.s.v. Behövde man en nypa frisk luft var det helt okej att gå ifrån en stund, bara man verkligen gick ut och inte hängde kvar inomhus. Vi hade AC och fläktar, dessutom, så att det inte skulle bli för varmt i det gamla stenhuset vi huserade i. Har aldrig jobbat på ett bättre ställe!

Skulle ha tvättat idag, men fick ingen tvättid så jag får ta det i morgon i stället. Däremot diskar jag (det blir mycket disk med sju hundar som skall äta flera gånger om dagen) och städar regelbundet - inte minst i valprummet där det snabbt blir stökigt... i övrigt vilar jag, bortsett från hundpromenaderna, förstås. När Michelle kommer hem skall jag duscha, för i kväll är jag medbjuden på grillning hemma hos Michelles pappa och flera av hennes syskon med partners kommer visst också dit så jag vill känna mig lite uppfräschad då. Om det inte är för varmt skall Michelle, hundarna (inklusive valparna som får åka i vagn) och jag promenera dit... det tar cirka 40 minuter, säger Michelle, så det blir en bra promenad. Förhoppningsvis med skugga emellanåt och inte bara sol!

Försöker låta bli att tänka för mycket... "Ärkebiskopens böneskola" ger mig så många insikter, men också sorg eftersom jag känner att jag inte tillbringar tillräckligt mycket tid tillsammans med Gud som jag vill och bör. Ärkebiskopen har också samma teknik som min egen biskop - att vända upp-och-ner på saker och ting, så att de blir väldigt tydliga. Det ger andra infallsvinklar, andra perspektiv och genom det andra sätt att reagera än dem man brukar använda...

En historia i boken fick mig att skratta gott: han berättar hur en femtonårig flicka för många år sedan kom fram till honom efter en mässa och konstaterade att man måste vara en mycket ond människa. När han frågade varför hon sa så, svarade hon att han kunde beskriva de olika synderna så ingående i sina predikningar att han måste ha begått dem allesammans själv! Något att tänka på för alla självutnämnda domedagsprofeter, kanske?