Visar inlägg från oktober 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Migränig och trött

Torsdag kväll 

Igår kväll fick jag migrän, och den blev bara värre och värre under natten så först framåt morgonkvisten lyckades jag somna... vill absolut inte gnälla, men kunde inte den här skallen hålla sig lite lugn när jag har så mycket att göra? Hade tänkt ägna den här dagen åt att städa, men nu blev det bara lite ytlig dammsugning (och det bara för att jag inte stod ut med all kattsand på golvet) och en tvättomgång gjord - sedan orkade jag inte mer.

Från sjukhuset har jag inte hört någonting, vilket jag hoppas är goda nyheter. I morgon skall jag besöka mamma igen och dels ta med hennes DVD-spelare, dels den här datorn, så får vi se vad hon föredrar och om det är några andra önskemål hon vill ha uppfyllda. Har hittills misslyckats med att hitta Coffee Drops, men tänker att det bör finnas i Skövde så jag skall kolla det i morgon. Eftersom Alexandra och Daniel tar hand om Belle har jag lite extra tid på mig och hinner ändå vara med mamma i flera timmar... det känns bra.

En stund kom Maria över för att se hur jag mådde, och vi fikade och småpratade. Ligger en stor trygghet i att ens vänner tittar till en! Men nu skall jag dricka en mugg kycklingsoppa och sedan blir det sängen för min del, så att jag orkar i morgon... nattinatti, kära vänner! 

Belle har fått barnbarnsbarn!

Sen onsdagskväll 


Vi har vetat det en tid, men lovade att inget säga förrän det blev officiellt... men nu kan det basuneras ut: BELLE HAR FÅTT BARNBARNSBARN! Det är nu något hon tar med ro, laid back som hon är... hihi! Men jag vill gratulera Michelle, som fått en dröm uppfylld: en kull valpar där Belles och Lenas respektive genetiska linjer samlats i en. Grattis! Det skall bli härligt att få följa valparnas uppväxt och liv, och jag lovar att bjuda Bellen på lite extra godis för att fira den stora tilldragelsen!

Belle har varit på kollo

Onsdag kväll 


Jag har verkligen underbara grannar! Medan jag åkte till mamma i Skövde, tog Alexandra med sig Belle hem till föräldrahemmet i Råda, där hon fick "vara på kollo" och glädjas åt skogspromenader, möten med lantdjur som t.ex. Herefordkor (A:s mamma driver Ekens Styckeri, en ekologisk djurhållning med eget slakteri)  och annat skoj som landsbygden kan erbjuda - hon hade säkert en härlig dag, trots regnet! Själv kunde jag under tiden vara hos mamma i flera timmar utan att känna mig stressad, något som mamma förstås också var mycket glad över... så vi är väldigt tacksamma att Alexandra och Daniel ställer upp så fint för oss när vi behöver det. Dessutom tränar Alexandra Belle att kunna duscha utan att bli uppstressad, och andra bra saker... och Belle älskar henne och Daniel, det syns lång väg. 

Mamma mådde inte alls bra, var för svag för att sitta upp och hade problem att koncentrera sig. Men jag är ändå inte över mig orolig, för hon blir väldigt väl omhändertagen och de är så noggranna med hennes vård, tar massor av prover för att verkligen gå till botten med vad som plågar henne och håller stenkoll på hur hon mår hela tiden. KSS är verkligen Sveriges bästa sjukhus! 

Visst är både mamma och jag besvikna och ledsna över att hon inte hann vara hemma mer än några dagar innan det var dags för nästa sjukhusvistelse... men när det är som det är, får man göra det bästa av situationen. Jag har grunnat mycket på hur jag skall kunna hjälpa mamma att fördriva tiden lite bättre än förra vändan, och efter att ha kollat med personalen har jag bestämt mig för att hon får ha den här nya datorn hos sig så att hon kan titta på TV och spela sitt favoritspel "Spider Solitaire". Nya telefonen har hon givetvis med sig, och eftersom jag ännu inte lärt mig hur den fungerar har jag tills vidare gjort en lista med de viktigaste telefonnumren och tejpat fast på hennes sidobord så att personalen kan hjälpa henne ringa när hon vill det. 

Det här betyder förstås att jag själv blir mer eller mindre utan dator för ett antal dagar framåt, räknat från fredag då jag åker till KSS nästa gång. Hur jag gör med bloggandet vet jag inte än; kanske lånar jag en dator på biblioteket, passar på när jag är hos mamma eller försöker få liv i min gamla... den brukar ju hålla sig vaken i tio minuter åt gången i alla fall, innan den packar ihop. Tycker att det är så viktigt att mamma inte blir alltför rastlös och börjar tjata på läkaren att få komma hem innan de tycker att det är dags, och sett ur det perspektivet känns det självklart för mig att avstå från den här nya datorn under hennes sjukhusvistelse. Den gamla klarar inte av det hon behöver: dels stänger den som sagt ner efter tio minuter, när den blivit varm, och dels går det inte att använda playtjänster på den eftersom den fastnar i buffring hela tiden. 

I det långa loppet funderar jag på om en ipad kanske skulle kunna vara bra som tidsfördriv för mamma när hon ligger inne... frågan är om hon klarar att sköta en padda, men å andra sidan är den väl inte mer komplicerad än en laptop? Jag skall också rota fram hennes lilla DVD-spelare, så kan hon titta på film på den... förhoppningsvis har den elsladd och inte bara batterier, för sådana brukar inte räcka tillräckligt länge.

Åter till idag. När jag skulle hämta Belle hos Daniel och Alexandra, överraskade de mig med att bjuda på middag - kokt potatis, ugnstekt falu och sås - vilken lyx! Maten var jättegod och det kändes härligt att slippa komma hem för att direkt ställa mig att laga mat... nu fick jag t.o.m. fika efteråt, och Belle verkade glad åt att fördela gracerna mellan oss tre (framför allt Alexandra, förstås, eftersom hon har svårast att stå emot Belles bedjande korvtiggarblickar - hihi!). 

Sedan dess har jag varit hemma och bara tagit det lugnt, druckit te och slötittat på TV. Strax är det dags för en kvällsdusch, och sedan tänker jag krypa i säng med en bra bok... 

Mamma är inlagd igen

Tisdag eftermiddag 


Bara väldigt kort, för jag passar på att vila ordentligt nu... men mamma blev i förmiddags inlagd på KSS igen, avdelning 55 (njure), när dialyspersonalen upptäckte hur dålig hon var. Så nu måste jag grunna ut hur jag skall klara bensinen, för jag betalade räkningar för hela min pension och det enda som finns kvar på kontot skall räcka till hyran. Nåja, det ordnar sig! Mamma är ledsen men samlad, de har tagit massor av prover och blododlingar och det verkar som om läkarna är inne på tanken att de avslutade den förra behandlingen för fort och att samma bakterie därför växt till sig igen... låter rätt logiskt, om ni frågar mig. Och det vore ju bra om det var så, för då vet de exakt vilken behandling hon behöver!

Det verkar lugnt

Natten mellan måndag och tisdag 

Jag tror att faran är över för den här gången - mamma sover så lugnt, jag har varit in och tittat till henne flera gånger, känt på hennes panna och lyssnat på hennes andetag. Så egentligen kunde jag nog gå och lägga mig nu... men jag har lovat att vaka till nattpatrullen varit här, så jag stannar uppe i några timmar till. Har hängt tvätt, fyllt diskmaskinen (så den är bara att starta i morgon), torkat av bänkarna i köket, svept över golven med torrmoppen (för jag kan ju inte dammsuga så här dags... en av de få nackdelar jag upplever med att bo i lägenhet numera) och tittat lite i kokböcker efter ett riktigt trevligt recept på kalops. Ett drygt kilo ekologisk högrev ligger i kylen - en present av en god vän - och jag kan inte tänka mig något godare att göra av högrev än en mustig skånsk kalops... men jag vill ha ett enkelt recept, inget krångligt med konstiga ingredienser, och det fann jag i Rutiga Kokboken. Skall bli riktigt roligt att göra!

Nå, nu har jag gjort nytt te åt mig och sitter här i tystnaden och bara är. Alla andra sover, Robin snarkar som vanligt lite lågt, Belle gnyr i sömnen och mammas CPAP andas lugnt och tryggt i hennes sovrum... det enda som möjligen kan sägas störa friden är min tinnitus, men den försöker jag låta bli att lyssna till. Grannarna är som vanligt knäpptysta så här dags, och inte heller vare sig blåser eller regnar det ute... och TV:n stängde jag av igen, eftersom jag inte hittade något vettigt att titta på. Så här dags är det nästan uteslutande kriminalserier, stereotypa amerikanska "komedier" eller sport i kanalerna, och jag föredrar vetenskaps- eller historiedokumentärer, måste jag erkänna. Kulturella program går också bra, men de sänds aldrig på nätterna. Kanske sover de intellektuella nu? Det är ju arbetsdag i morgon, i alla fall för dem som kan jobba och som har ett arbete att gå till.

Har suttit och funderat över en dröm jag hade natten till idag (d.v.s. måndag)... jag drömde att jag hade skickats av mitt samfund till en plats där jag tillsammans med tre unga altar-tjänare skulle fira mässa för ett hundratal personer. Platsen såg ut som en perrong med ett slags byggnad (där väggen mot perrongen var borttagen) bakom och flera hundra stolar utplacerade framför, och jag fick tampas med den ena strulet efter det andra: altartjänarna tyckte det var onödigt att byta om till kassock och surplice som de skulle utan ville behålla sina civila kläder på, jag hittade inte rökelse, oblat, vin o.s.v. att använda under mässan, och hela tiden gick folk fram och åter över "perrongen" eller satt och fikade i byggnaden bakom utan att bry sig om att jag försökte arrangera en helig gudstjänst precis där. Tiden flög iväg och ingenting blev klart... och så, när jag äntligen lyckats få altartjänarna att klä om och själv klätt mig i mässhake, lämnade församlingen helt sonika sina platser och gick. Där stod jag, omklädd och utan att ha lyckats genomföra mässan... besviken och gråtfärdig sjönk jag ner på en stol, då en kvinna kom gående och frågade om jag hade hittat brevet och lådan från biskopen. Vilket brev? Vilken låda? Hon letade fram dem åt mig och visade att lådan innehöll allt jag behövde för att fira mässa... och i brevet stod det hur jag skulle bete mig för att få ordning på allting. Det var så dags då! Men jag mindes från min utbildning (och det är sant - så är det i verkligheten) att en präst skall fira mässa ändå, även om hen är ensam vid altaret och inte har någon församling... för änglarna är där, och de som redan inträtt i det Eviga, och mässans böner är lika starka oavsett om bara en uttalar dem... så jag firade mässan med bara altartjänarna och den där kvinnan som deltagare.

Undrar vad en sådan dröm betyder? Att det är en s.k. hinderdröm inser jag, och sådana drömmer jag ideligen... men de brukar aldrig handla om kyrkan eftersom det är en "fredad zon" där jag aldrig brukar ha ångest och saker alltid ordnar sig på ett eller annat sätt. Kanske använde hjärnan bara något familjärt för att göra mig uppmärksam på mina känslor inför något som egentligen inte har med kyrkan att göra utan handlar om något helt annat? Den talar om något som ständigt plågar mig, nämligen att jag gör människor besvikna genom att inte räcka till, det vet jag... och hinder slåss jag mot dagligen, även om jag sällan talar om dem eller visar min frustration utåt. 

Hur som helst påminner den här drömmen mig om en annan serie drömmar jag brukar ha, som också är mystiska. Jag drömmer ofta, ofta att jag går i skolan - i regel gymnasiet - men inte deltar på samma villkor som de andra eleverna utan pluggar i min egen takt och lite vid sidan av, även om jag går på en del lektioner och ibland sitter i biblioteket och studerar. Jag är liksom med och ändå inte, om ni förstår hur jag menar. Oftast vet jag inte när lektionerna är eller i vilka lokaler, och jag kommer inte att få något betyg som de andra eftersom jag inte fullgör utbildningen... jag mest bara befinner mig i den där miljön, och letar i regel efter en handledare som skall förklara för mig vad jag skall göra. I regel är det dags för avslutning och de andra eleverna firar att de tagit examen, fått sina betyg, blivit klara med något som jag absolut inte är ens i närheten av trots att jag varit där hela tiden... så vad skall det bli av mig? En klassisk hinderdröm, den också.

När jag var yngre skrev jag alltid ner mina drömmar, för erfarenheten lärde mig att jag fick svar på dem långt senare och då plötsligt förstod vad de ville säga mig. Men nu skriver jag nästan ingenting längre... den här bloggen är i stort sett det enda. Tyvärr. Ändå älskar jag fortfarande att skriva! Jag vet bara så sällan vad jag skall skriva om, och i vilken form...


Skrivet kl. 02.50 samma natt:

Nu har nattpatrullen varit här. Mamma var blöt av svett, men vi misstänker inte feber utan tror att det beror på att hon för ovanlighets skull inte har sparkat av sig täcket i sömnen. Hon är klar i huvudet i alla fall och svarade redigt på våra frågor. Så nu går jag och lägger mig... nattpatrullen kommer tillbaka 05.45 och hjälper mamma i ordning inför resan till dialysen, och sedan får vi se vad personalen på KSS gör. Nattinatti! 

Äldre inlägg

Nyare inlägg