Visar inlägg från april 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Hur blöt kan man bli?

Måndag, sen kväll  

Vi har haft äkta aprilväder den senaste tiden med ömsom sol, ömsom regn, ibland kyligt, ibland varmt och mellan varven rejäla hagelskurar. Idag har Belle praktiskt taget vägrat att gå ut, för även om det varit uppehåll och solsken just när vi stuckit ut nosarna var vägarna fulla av regnpölar och gräset genomvått... hon hann i princip bara ut för att snabbt göra det hon skall och sedan tvärvände hon för att springa tillbaka till porten. Annars älskar hon att promenera omkring och "läsa tidningen", och området är så klurigt byggt att det går att gå kors och tvärs utan att riskera att ta exakt samma sträcka på tillbakavägen. På det viset blir våra strövtåg aldrig enformiga... fast idag blev det som sagt ilfart ut till närmaste gräsmatta och lika hög fart tillbaka till porten *skrattar*. 

Själv tog jag mig för att vandra ner till ICA nu under kvällen, eftersom jag tänkte att det kanske blir värre väder i morgon. Det var uppehåll och sol när jag gick, men jag hann inte ens halvvägs innan det började regna friskt... och när jag hade handlat klart och skulle gå hem igen satte det i att hagla! Så när jag väl kom hem var jag genomblöt, och eftersom skorna läcker gällde det även strumporna. Det var riktigt skönt att komma inomhus här hemma, få dra av mig allt det blöta och ta en värmande dusch. Det är skillnad på blöt och blöt... 

Annars har mamma och jag mest suttit i vardagsrummet och umgåtts, fikat och haft det bra. Min bilmek dök upp på eftermiddagen för att hämta bilbatteriet till laddning, och han lovade att komma tillbaka på onsdag för att felsöka vad det är som drar ur strömmen. Jag måste säga att det är praktiskt att han själv har exakt samma bilmodell, t.o.m. samma årsmodell, och därför kan den utan och innan... och han tror sig redan veta var problemet sitter, vilket lät trösterikt. 

Nu skall jag göra lite te åt oss, och sedan börjar det bli sängdags.

En magisk insikt...

Söndagskväll  

När Belle och jag var ute på vår efter-kvällsvarden-promenad och njöt av den nedåtgående solens varma strålar, fågelsång och barns lek och stoj, beundrade alla blommor som kommit (trots hård blåst och tidvisa hagelskurar) fylldes jag av en mycket speciell känsla. 

Lycka!

Våren är den finaste tiden på året - allting börjar leva upp och jag kan fortfarande glädjas åt sol och värme innan det blir för mycket för mig. Kvällarna är magiska... så vackra och fyllda av livskraft... och under varenda promenad hittar Belle och jag nya saker att beundra. Igår hittade jag knoppande tulpaner i en rabatt, idag fann jag pärlhyacinter i en annan. Skogen och det lilla skogsavsnittet här på innergården är översållade av vitsippor, och det växer påsk- och pingsliljor, scilla och andra skönheter överallt... det får mig att längta efter nästa pension, då jag förhoppningvis har råd att köpa jord (ICA har ett erbjudande om tio säckar planteringsjord för 250 kronor, som jag tänker nappa på) och plantor, och bilen fungerar så att jag kan hämta krukor och redskap vid huset. Till dess njuter jag till fullo av vad andra åstadkommit här i området... samt drömmer och planerar.

Inte bara om planteringar, förresten, utan framför allt om kattgården vi skall bygga. Jag tror att jag har kommit på hur jag skall klara av att göra det ensam, förutsatt att jag kan få tag i tillräckligt med material... och det behöver inte vara så svårt, som jag tänker mig det hela. Sedan kan jag ha min dörr till uteplatsen öppen hela sommaren, så att katterna och Belle kan gå ut och in som de vill och jag själv får ett svalare sovrum... flera jag känner har sådana där självförslutande myggnät i sina balkongdörrar, och jag tror att det skall fungera så snart djuren lärt sig att forcera det. Vilket de säkert gör rätt snart! De är smarta, de små sötnosarna... ofta smartare än jag, tycker jag.

När Mimmi Hittekatts matte var här, berättade jag för henne att jag tänkte göra en lista över vilka för- och nackdelar jag har upplevt med flytten hit. Den listan börjar nu ta form i mitt huvud, och den ena kolumnen visar tendens att bli betydligt längre än den andra. Gissa vilken? 

Ni skall få en vink... jag har ett praktiskt taget ständigt välstädat hem med rena golv, allting på rätt plats, och ett kök som jag aldrig behöver skämmas för. Det var just det jag gjorde oftast i huset: skämdes. Nu kan vem som helst komma på besök när som helst och vårt hem är alltid presentabelt, rentav något jag är stolt över och gärna visar upp! Men var lugna, ni skall få läsa listorna när jag är klar med dem...

Nu skall jag dock ägna mig åt något helt annat: göra varma mackor åt mamma och mig att kalasa på som "nattmål". Och sedan är det nog läggdags för oss båda två, så att vi är pigga i morgon när en ny vecka tar vid. Förhoppningsvis hör min bilmek av sig och vill hämta bilen, så att jag kan börja planera för fortsatt röjning i huset... och så behöver jag bli av med en hel del återvinningsskräp, som är lite svårt att transportera till fots, s.a.s.  

Trodde aldrig att den här dagen skulle komma...

Tisdag, sen kväll  

Egentligen orkar jag inte blogga i kväll, men jag måste skriva några få rader i alla fall... för nu i kväll har jag betalat det allra sista på skuldsaneringen. 

Det betyder i klartext att mamma och jag, för första gången på decennier, faktiskt är i stort sett skuldfria (bortsett från huslånet, men det försvinner i och med husförsäljningen)... det känns ofattbart, om jag skall vara ärlig. De skulder som ledde till saneringen skapades av pappa - mest handlade det om villaoljeräkningar, pappas shoppande på kredit och liknande - men det var mamma och jag som fick ta dem på oss både före och efter hans död. Bördan har varit tung och svår, och många gånger har jag förtvivlat bottenlöst över om vi någonsin skulle komma till slutet av tunneln. Så nu när vi faktiskt äntligen har gjort det, tycker man att man borde känna sig euforisk! Men jag är bara trött... kanske känner jag mig mer lättad i morgon, när jag har fått sova.

En annorlunda Skärtorsdag

Torsdag kväll 

Få kristna högtidsdagar innesluter så många olika betydelser som Skärtorsdagen. Praktiskt taget alla kristna samfund - utom Frälsningsarmén och några till, som inte firar nattvard - firar instiftandet av nattvarden. Katoliker firar dessutom invigningen av de heliga oljorna som skall användas under det kommande året, och för oss som är prästvigda innebär det att vi utandas Helig Ande över oljorna (en för oss mycket vacker ritual, som nog ser lite rolig ut från församlingsbänkarna om de inte har fått veta var vi håller på med). Sist, men inte minst, finns inspiration, tröst och stöd i Jesu upplevelse i Gethsemani trädgård där Han fullt ut delar människans sårbarhet och ångest och verkligen lär sig hur svårt och skrämmande livet kan vara för oss. Aldrig står Han oss närmare känslomässigt än i den stunden... och det är därifrån Han går, genom tortyr och orättvis rättegång till förnedrande avrättning och smärtsam död för att kunna övervinna Döden inte bara för sig själv utan för oss alla! Så det finns något för alla att hämta ur Skärtorsdagens inre, och man behöver inte ens vara kristen för att kunna tanka kraft och stöd ur denna dag. Ta för dig! Den här dagen är till för alla och envar, oavsett vem du är, varifrån du än kommer och vart du än går.

Normalt brukar jag åka till Stockholm den här dagen varje år för att delta i mässan i vår domkyrka på Stora Essingen. I år kunde jag dock inte resa - bilen fungerar inte, jag har inte råd med bensinen, omständigheterna talade emot att jag reste... och när mamma kom hem från dialysen förstod jag varför Gud ville hålla mig hemma. Hon var illamående och mycket medtagen, ville inte äta och ville inte ta vare sig mediciner eller insulin, så jag fick bädda ner henne och hoppas att det "bara" handlar om trötthet. Det har varit en jobbig dag för henne - inte bara har hon genomgått sin vanliga dialys, utan hon har dessutom fått sina fötter omsedda av fotsårsspecialister och blivit undersökt av en kärlkirurg eftersom nekroserna nu inte längre håller sig till tårna utan har börjat krypa upp på själva foten (på vänster fot). Undra på att hon är trött! 

Lyckligtvis hade sjukhussängen - som arbetsterapeuten beställde i förra veckan på uppdrag av hemtjänsten - anlänt på morgonen, och med den en specialmadrass som skall förhindra uppkomsten av liggsår. Killarna som kom med sängen monterade den och visade hur den fungerar, men madrassen fick jag sätta ihop själv... det var lite klurigt, men gick bra. Så när mamma kom hem och behövde lägga sig, var sängen bäddad och klar för henne... och hon sa att den var väldigt bekväm. 

Några timmar senare kom hon upp, satt och fikade med mig medan vi tittade på "Antiques Road Trip"... men så ville hon bli nerbäddad igen, och nu för natten. När hemtjänstdamerna kom tog de hand om hennes fötter och ben (hon har benen lindade varje dag för att undvika vätska i dem) och fick henne faktiskt att ta sina mediciner. Någon mat lyckades dock varken de eller jag få henne att äta... men vi skippade insulinet, så klarar hon sig bra till i morgon. Hoppas att hon är betydligt piggare då! Tyvärr är det ingen dagvård i morgon, vilket gjorde mamma ledsen att höra... men jag skall försöka engagera henne här hemma i stället: hon kan få hjälpa mig att baka, vi kan spela ett spel och fika, kanske ta en promenad om vädret är fint.

Nu sitter jag här och dricker te, tänker tillbaka på dagen och njuter av att det doftar LKK i hela bostaden. På dagen putsade jag rökelsekaret så fint jag kunde och sedan tände jag ett kol i det, la på rejält med rökelsekorn och berökte alla rummen. Det var mitt sätt att koppla ihop mig med alla mina vänner i kyrkan, inte minst de som befann sig i domkyrkan... doften påminner mig om att vi i våra hjärtan och böner aldrig är ifrån varandra, även om det fysiska avståndet är stort. 

I övrigt har jag tvättat lite grand, och diskat, men annars mest suttit och pratat med Gud. Samt gosat med djuren, förstås. 

Solig söndag

Söndagseftermiddag  

Jag sover dåligt just nu, axeln värker och med fyra katter och en hund i sängen är det inte lätt att hitta en någorlunda uthärdlig liggställning. I natt tog jag mig för att gå upp och sätta mig vid datorn mitt i natten, och då kom givetvis alla djuren och la sig i soffan... sedan gick jag tillbaka till sängen och hann faktiskt somna innan djuren insåg att jag hade flyttat på mig och kom efter. Inte särskilt snällt av mig att lura dem, det vet jag...  men nu fick jag i alla fall sova fyra-fem timmar, och det är minimum vad jag klarar mig på. 

Mamma är också väldigt trött och sover mycket - det har hon gjort sedan hon låg på KSS (Kärnsjukhuset i Skövde) nu senast. Men hon verkar må bra i alla fall, äter som hon skall och är uppe mellan sovstunderna för att titta på TV, umgås med mig, gosa med djuren o.s.v. Egentligen är det inte underligt att hon är trött... jag menar, hon är en multisjuk 74-åring som levt ett slitsamt liv och som ändå måste klara av ett femdagarsschema. Dialysdagarna är livsvikiga - utan dialys dör hon - och dagvården handlar inte bara om att ha trevligt utan innehåller också gymnastik och träning på saker som hon och de andra har svårt med: koncentration, fingerfärdighet, styrka i armar och ben, kognitiva förmågor o.s.v. De gör så mycket mer än bara fikar och spelar "Maja", skall ni veta! Dessutom blir hon duschad och får sina trasiga fötter omhändertagna... på vänsterfoten har nu tre av tårna dött, och på högerfoten har det visserligen inte dykt upp några nekroser än men visar tydliga tecken på att det bara är en tidsfråga. Den här processen går inte att stoppa, eftersom det handlar om förtvinade blodkärl (tårna dör alltså av närings- och syrebrist... och att kärlen har förtvinat beror på diabetesen)... men genom att de tar hand om hennes fötter tre gånger i veckan förhindrar de att infektioner (i förlängningen kallbrand) uppstår. Jag vet inte om ni vill veta det, men de skalar bort nekroserna också... vilket i klartext betyder att de skalar av bitar av tårna vartefter vävnaderna dör. Genom att hantera vävnadsdöden så, slipper de amputera - och undviker man amputation kan man också undvika fantomsmärtor. Om ni undrar över varför de inte bara kapar de döda tårna, menar jag.

Nå, solen skiner i alla fall från en klarblå himmel idag... det är ingen tvekan om att våren är här, Belle och jag hittar alla möjliga vårtecken på våra promenader. Det är verkligen härligt! Jag önskar bara att jag skall kunna ordna med vår uteplats, men det kräver att jag kan köra bil och har råd att köpa jord m.m. Så det får vänta ett tag.

Funderar på vad Gud vill med den här historien! Varför är det så viktigt för Honom att jag stannar här, i och kring lägenheten? Han vet att jag vill röja färdigt i huset, för innan det är gjort kan jag inte sälja det... men utan körkort kan jag inte köra till Otterbäcken (vill absolut inte drabbas av dyra böter), så för stunden blir ingenting gjort med huset. Att gå blir för långt för mina höfter och knän, de klarar inte långa promenader på asfalt och det går inte att gena genom skogarna för att ta sig till Otterbäcken. Hade jag en trehjulig cykel kunde jag har cyklat dit... en vanlig cykel klarar jag inte längre, mitt balanssinne är för dåligt. Och allt det här vet Gud, så jag antar att Han vill att jag håller mig hemma ett tag... 

Kanske jag skulle laga till en god "fuskgryta" till kvällsvard? Tror att mamma skulle gilla det, och det är väldigt olikt den "kyckling med ris"-rätt hon fick till middag. Har ju faktiskt t.o.m. purjolök hemma just nu. Ja, så får det bli!

Äldre inlägg