Visar inlägg från december 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Nu inträder julefriden...

Fredag kväll  

Då har vi nått da'n före doppareda'n, och jag är klar med alla förberedelser... så nu inträder julefriden här. Det innebär bl.a. att laptopen stängs av och ställs undan, att vi bara talar i telefon om det handlar om något viktigt, och att vi lägger alla vardagsmåsten åt sidan för att koncentrera oss på vila, bön och den stora glädjen i att Guds Son än en gång låter sig födas i människors hjärtan för att allt fler skall delta i det goda arbetet på jorden. Runt om i världen finns det underbara individer som känner sig maktlösa inför allt ont som sker... men även om en enda droppe är liten, skapar den tillsammans med massor av andra droppar en hel ocean, och likadant är det med godheten i världen. Vi kan förändra saker, bara vi hjälps åt! Man får se det som två vågskålar, där det gäller att fylla den ena vågskålen med så många goda, medmänskliga, kärleksfulla gärningar som möjligt så att den andra - ondskans vågskål - väger allt lättare. Tänder man ett ljus, tränger man undan mörkret... och ju fler ljus som tänds, desto större ytor lyser man upp... visst är det underbart?

Dagen har varit trevlig och framför allt stressfri. Jag har varit på apoteket och passade på att kila upp till Björkskärs korttidsboende för att önska både personalen och patienterna en fin julhelg, och det kändes riktigt mysigt att vara tillbaka i den miljön en stund! Väl hemma igen satte jag upp en ljusslinga i tujan vid rampens fot (färggranna, blinkande lampor) som ett slags välkomnande av dem som besöker oss, och så fyllde jag på fågelmatstationerna, satte upp en stor kärve på verandan och hängde upp halva kokosnötskal fyllda med fröer och talg lite varstans. Även fåglarna behöver känna att det är jul, tycker jag! Sist, men inte minst, har jag griljerat skinkan, lagat färdigt dopp-i-grytan och ställt fram godis och frukt på ett juldekorerat sidobord... sedan var det bara att elda varmt i huset, köra diskmaskinen (det blev två omgångar), lägga fram finkläderna inför morgondagen och sist dyka in i en underbar dusch, där jag faktiskt blev stående en lång stund bara för att det var så skönt! 

Nu sitter jag här och låter håret torka, dricker te och mår såååå bra. Kristus är innerligt varmt välkommen, och er andra önskar jag en fridfull, välsignad jul i glädjens och kärlekens tecken. Var rädda om er själva och varandra!    

Hemmafruliv

Torsdagskväll  

Tja, det kanske inte blev exakt som jag hade planerat det... men i det stora hela, har dagen sett ut som jag ville. 

Jag har hunnit ringa de telefonsamtal jag behövde klara av innan jul, nästan sju kubik ved har levererats, det allra sista (frukt och mjölk) har inhandlats och skinkan, saltköttet och rullsyltan är färdigkokta. Nu är dopp-i-grytan nästan klar, bara julkorven och vissa kryddor saknas, och i morgon skall skinkan griljeras. Dessutom har jag hunnit lägga in sillen, bädda fint i gästrummet, dela ut julhälsningar på orten... och ovanpå allt detta har jag dessutom hunnit ta Rafael till veterinären. Han har haltat lite grand på sistone, och eftersom man också kunde höra hans klor mot parketten när han gick genom vardagsrummet oroade jag mig för att hans hälta berodde på alldeles för långa klor. Att han inte var skadad i benen hade jag nyligen kollat genom att passa på att dra i och klämma på hans ben när han låg i mammas säng utan att få någon som helst reaktion av vare sig smärta eller obehag... men för säkerhets skull ville jag kolla upp vad som pågick. Så snälla Ewa tog sig tid att undersöka Rafaels ben, klippa hans klor och väga honom... och sedan sa hon att hon tror det handlar om begynnande artros (ledvärk) och att hältan skulle lätta om han gick ner i vikt. Nu återstår bara frågan: hur bantar jag ner vårt lilla sofflejon? I huset bor fem katter, varav tre behöver gå ner i vikt, en helst skall stanna där hon är och en är näst intill underviktig... puh! Nåja, jag får grunna på själva serveringsmetoden och försöka få dem att äta på olika ställen, så att jag kan ge dem olika sorters foder... men inte nu i jul, nu skall vi bara koppla av och ha det trevligt tillsammans.

I morgon stannar mamma hemma - dagvården har stängt för helgen lite grand i förväg. Och eftersom jag inte har särskilt mycket att göra i morgon förutom att griljera skinkan och baka en mjuk pepparkaka, hoppas jag att vi skall kunna umgås avkopplat. Framåt kvällen tänker jag unna mig både en varm dusch och ett bubbelfotbad... och sedan siktar jag på att komma tidigt i säng, så att jag inte är trött på lördag. 

Vet ni, jag älskar verkligen att vara hemmafru! Särskilt när jag har så här gott om tid och får dona med saker och ting i lugn och ro...

Snabbare än min egen skugga?

Natten mellan onsdag och torsdag   

Något jag av nödtvång blivit väldigt bra på är att gå från från noll till hundra, d.v.s. att starta från sovande i sängen till sittande bakom ratten på extremt kort tid. 

Just den här gången berodde det på att de ringde från ortopedtekniska och talade om att mammas vinterskor äntligen fanns att hämta... som hon har längtat efter den stunden, ända sedan de mätte hennes fötter och gjorde alla noteringar om skador m.m. för två månader sedan! Det skulle ta cirka två veckor, men leverantören dröjde och dröjde, medan mamma led och grät över hur kylan plågade hennes trasiga fötter. Så när de nu slutligen hörde av sig, behövde jag bara några minuter på mig att komma i kläderna, rasta Belle och ge alla ungarna mat, innan jag satt i bilen och körde in till Amnegården för att hämta mamma på dagvården. Och när hon fick veta varför jag kom, avbröt hon gärna fikat för att följa med mig till KSS. Behöver jag säga att hon var på ett strålande humör? Och ännu bättre blev det när vi, väl inne hos ortopedtekniska, upptäckte att de också tillverkar och säljer behåar för speciella behov. Mamma har av naturen begåvats med en rejält tilltagen byst vars tyngd gör henne väldigt trött i ryggen och skapar sår under brösten (särskilt när hennes socker är högt) och vi har länge letat efter en riktigt bra behå åt henne... nu insåg vi plötsligt att hon kan få en tillverkad just för henne, och den chansen tog vi givetvis genast. Att den blir dyr får vi acceptera - och den lär ju hålla resten av hennes liv, så jag tycker att det är en vettig investering.

När vi kom hem igen, satte jag genast igång att elda varmt i huset. Laxen hade burit in den ved vi hittills fått ur senaste leveransomgången så jag har ved för flera dagar framöver... känns väldigt bra! Kanske får vi resten i mellandagarna? Då kan jag bära in lite vartefter, till Laxen kommer tillbaka från sitt "jullov" i början av januari.

Å, en sak till har jag klarat av: de viktigaste, mest akuta räkningarna är betalade *puh*. Så nu tänker jag inte grunna mer på ekonomin förrän efter julhelgen, utan försöka koppla bort bekymren och bara ha trevligt med mamma, Torbjörn och djuren. 

I morgon hoppas jag få koncentrera mig på bl.a. inläggningen av sillen, kokandet av skinkan och den efterföljande tillagningen av dopp-i-grytan (som innehåller betydligt mer än bara skinkspad). Skall också baka en mjuk pepparkaka, om jag hinner. Men först väntar sängen - nattinatti! 

Nästan klar

Natten mellan måndag och tisdag  

Det har hunnit bli da'n före da'n före da'n före da'n före doppareda'n... och tack vare V:s hjälp är jag i stort sett färdig med alla förberedelser. Det sista förutom färskvaror som mjölk och frukt skall inhandlas i morgon, och på onsdag tänker jag laga all mat utom dopp-i-grytan och griljerandet av skinkan - för det vill jag vänta med till fredag kväll, för att det verkligen skall dofta jul när julaftonen inleds. 

Idag klarade jag av det allra mesta av handlandet. Det var högre tempo i affärerna än en vanlig vecka, förstås, men jag lät mig inte stressas av vimlet utan klarade av mina ärenden och unnade mig dessutom en kopp kaffe bara för att jag kände för det. Sedan pappa dog har vi "slimmat" julbordet (och det mesta gör jag själv i stället för att använda hel- eller halv-fabrikat) för att i alla fall lite bättre passa diabetiker: inlagd sill, Janssons frestelse, dopp-i-gryta (i spadet ingår skinka, rullsylta, julkorv och saltkött samt kryddor - här är det stora undantaget från dieten, men vi vill faktiskt inte avstå från doppandet!), griljerad skinka, revbensspjäll, rödbetssallad samt förstås en hel del grönt för att balansera upp allt protein... men kolhydraterna lyser med sin frånvaro, om man bortser från nattmackan (knäcke med kaviar) som jag alltid mumsar i mig för att ta udden av dagens fettintag.  

Pyntandet och granklädandet klarade V och jag av under den gångna helgen och det har blivit väldigt fint, mycket stämningsfullt och precis lagom "mycket"... bara att sitta här och se det fyller hjärtat med frid. Symboliken är stark, tycker jag; men det beror inte på själva julandet i sig utan på att julen för mig handlar om Jesu födelse i våra hjärtan och kärlekens makt över ondskan överallt på jorden. Granen, pyntet, de levande ljusen, dofterna o.s.v. finns "bara" där för att påminna mig om det verkligt viktiga: att Gud valde att födas som människa för att verkligen förstå oss och visa sig solidarisk med de små och svaga. Han kunde ha låtit sig födas in i rikedom, makt och härlighet, ordnat all möjlig bekvämlighet och lyx för sig under det liv han skulle leva - men det gjorde han inte! I stället föddes han fattig och utstött, och sin första tid i livet var han dessutom flykting i ett främmande land. Det stämmer till eftertanke, tycker jag... 

Hur som helst, nu har V rest hem (jag skjutsade henne till tåget igår) och på lördag kommer min bror Torbjörn. Till dess kommer livet i stort sett vara som vanligt, vilket jag ser fram emot. Jag har lite tvätt att klara, ved att bära, matlagning och bakning som jag vill göra i lugn och ro. Resten av källarröjningen får vänta till efter helgerna eftersom Laxen nu går på ledigt (vilket jag verkligen unnar dem!)... och i övrigt har jag inget annat på schemat än att klara av så många räkningar vi har råd med (julmaten betalar min bror, den ängeln!) och skuldsaneringen innan julefriden inträder på allvar. Sedan vill jag få luta mig tillbaka i soffan och bara vila... gissa om jag ser fram emot det!

Något som gläder mamma och mig extra mycket är att Majsan fortfarande är med oss  <3  . I somras såg det länge ut som om hon skulle tassa över Regnbågsbron, men sedan piggnade hon till igen och fortsätter att spinna som en traktor, gosa samt äta och dricka utan problem. Visserligen har hon blivit döv - åtminstone reagerar hon inte längre på tilltal eller oväntade ljud - men vad gör det?!? Det viktigaste går att uttrycka ändå, kärleken mellan oss är lika stark som någonsin förut.

Nu börjar det likna jul

Fredagskväll  

Idag påbörjade V och jag med julpyntandet här hemma. Jag tog ner granen från vinden och monterade den på plats i vardagsrummet, V fixade så att alla grenar såg snygga ut (de är ju invikta mot stammen när granen ligger i kartongen) och sedan hjälptes vi åt att sätta i de elektriska ljusen. Tänk, de där ljusen är lika gamla som jag! Och fungerar fortfarande... tala om tradition! Resten av klädandet skall V göra själv, medan jag skall ägna mig åt att placera ut julpynt, planscher och girlanger m.m. Dörrkransarna satte jag upp nu i kväll, och så monterade jag snöret som vi skall hänga upp julkort vi får på. De tre första hänger redan uppe, och eftersom väggen bakom är vit blir det väldigt färggrant och fint... 

Annat vi har gjort idag är att besöka Amnegården. Mamma skulle duschas och få fötterna omsedda, och under tiden besökte jag arbetsterapeuten för att visa att rullstolen gått sönder på flera ställen. Kunde hon laga den? Tyvärr visade det sig inte gå, utan hon har beställt en ny och så har vi "lappat ihop" det trasiga medan vi väntar. Tur nog har vi ju en till, om det skulle knipa - utomhusrullstolen går ju att använda även inomhus, även om mamma inte kan sköta den själv utan någon måste köra den åt henne. Fast jag hoppas förstås att den nya rullstolen hinner komma före jul... det är viktigt att mamma får vara så självständig som möjligt, utifrån de förutsättningar som finns. 

Dessutom visade jag V runt till de olika ställen vi pratar om i telefon, jag bloggar om m.m.: dagvårdens mysiga lokaler, Björkskärs korttidsboende, solrummet, vinterträdgården o.s.v. Sedan skjutsade jag henne till ICA och efter det hem så att hon kunde vila medan jag åkte tillbaka och hämtade mamma. Det gav mig en stund för mig själv, då jag kunde sitta i caféet, dricka deras suveränt goda kaffe och läsa dagens lokaltidning... och eftersom det inte fanns någon annan gäst där just då, var det så tyst och lugnt att jag riktigt kände hur axlarna sjönk. Perfekt! Efter den pausen var det inte svårt att åka hem med mamma, börja elda och laga en god middag åt oss alla tre. V är vegetarian, så jag gjorde ett slags variant på risotto med gröna ärtor, majs och champinjoner som vi alla åt oss ordentligt mätta på. Mycket gott!

Nu sover alla andra, och jag har unnat mig en riktigt skön dusch. Har kommit överens med mamma om att inte vaka hela natten utan bara några timmar till (klockan är nu 23.30). Natten till idag sov jag väldigt dåligt p.g.a. smärta i vänster arm, så jag har varit lite trött under dagen. 

Om en halvtimme är det lördag och exakt en vecka kvar till jul... 

Äldre inlägg

Nyare inlägg