Söndag eftermiddag
Vi har haft en härlig midsommarhelg med solsken som tillåtit både trädgårdsvistelse och en fin utflykt till Wassbackens sluss, där vi satt vid kanalen och tittade på båtarna, fikade och mådde gott i största allmänhet. Dessutom dök en god vän upp med två av sina hundar, så vi fick en riktigt trevlig pratstund medan vi åt glass... och jag spelade en runda minigolf för mig själv, medan mamma och Belle tittade på. Gick faktiskt runt niohålsbanan på 18 slag! Till det tråkiga hör förstås att jag brände mig genom att gå bararmad i den gassande solen... så nu är armarna hela vägen från hals till fingrar bubbliga, svidande ömma och illröda. Jag vet, jag vet, det var idiotiskt av mig att inte skydda mig bättre...
Nu får jag dock gott om tid att vila min stackars brända hud, för ute vräker regnet ner och himlen är gråsvart av tjocka moln som vi hoppas skall föra åska med sig. Luften har varit tät och kvalmig under många dagar, Belle har hässjat när hon varit utomhus - och då skall ni veta att vinthundar mycket sällan hässjar, de tillhör de få hundraser som normalt inte går med munnen öppen och tungan synlig (kanske med undantag av afghaner, som har längre päls?) - och mamma tvingades dricka mer än hon egentligen skall (hennes vätskerestriktion ligger egentligen på max 6 dl per dygn, men det är orimligt i den hetta vi haft... problemet är att hon varken kan svettas eller kissa numera, så hon får inte ur sig överflödig vätska... det är ett evigt balanserande som fungerar någorlunda enbart för att hon dialyserar tre dagar i veckan).
Ledsamt nog har ett orosmoln seglat upp på vår himlen, mitt i friden och sommarlyckan. Belle har fått en liten, liten knöl under en av sina bakersta spenar och är lite svullen där... och ni vet hur man är som matte, man inbillar sig genast det värsta och tänker på det som jag antar att alla tikägare har i bakhuvudet: juvertumörer. Till det positiva hör att juver-tumörer, bortsett från att vara extremt vanliga, också nästan alltid är godartade och växer mycket långsamt... jag har pratat med flera iggymattar som berättat att deras tikar har kunnat gå med flera knölar i magen i åratal utan att de mått dåligt av det eller haft ont - och livskvaliteten är ju ens "valkompass" som matte, för även om man givetvis vill ha kvar ens pälskling så länge som möjligt håller man inte liv i henne om hon lider! Det negativa är att just iggisar har ett rykte om sig att vara svåra att cancerbehandla... när man väl börjar ta bort knölar, sprider sig sjukdomen snabbt och blir elakartad. Inte alltid, understryker jag... men ofta nog för att vara skrämmande. Man hamnar liksom mellan scylla och charybdis, om ni förstår vad jag menar. Och en annan sak som förtjänar att understrykas är att jag ännu inte har belägg för att den där lilla knölen skulle vara en juvertumör - Belle mår alldeles utmärkt, hon visar inga som helst tecken på smärta eller obehag när jag klämmer på spenen och jag har egentligen ingenting annat att gå på än att hon dricker mer än vanligt... vilket ju kan bero på värmen, även om hon tidigare somrar inte har druckit särskilt mycket mer för att det varit varmt. Så jag håller koll, knölen har bara funnits där i fyra dagar och på lördag skall jag träffa dels Michelle och dels andra som kan detta betydligt bättre än jag. Det är ju så att Michelle fortfarande äger Belle - jag är "bara" fodermatte - och alla större beslut, särskilt vad gäller vårdfrågor, skall hon ta (även om jag vet att hon lyssnar till min åsikt, eftersom det är jag som lever med Belle och läser av hennes dagliga kondition). Känns bra att slippa vara ensam med nojiga tankar! Michelle har stor erfarenhet av iggytikar, och en av hennes tjejer har gått med knölar i magen i flera år utan några som helst problem... men hon har ju tyvärr också erfarenhet av motsatsen, d.v.s. aggressiva tumörer och snabba förlopp. Jag antar att det är som med katter - som jag har betydligt mer erfarenhet av - priset man får betala för lyckan i att leva med djur (eller barn, för de kan ju också drabbas av sjukdom, skador och t.o.m. alldeles på tok för tidig död). Livet ger inga garantier och är inte, oavsett vad vi tycker att det borde vara, rättvist. Livet bara är. Och det är det enda vi har att hålla oss till, det enda vi vet säkert, oavsett vad som händer oss och dem vi älskar.
Jajamensan, på lördag åker Belle och jag till Västerås för att delta i en vad Michelle kallar "valpträff", d.v.s. alla iggisar med mattar och hussar (som kan komma) som har koppling till hennes kennel - och andra, som vill vara med och umgås med iggyfamiljer. Det skall bli så kul! Tyvärr bor tre av Belles valpar för långt bort för att kunna vara med - en hane bor i Nordnorge och två i Piteå - men tre kommer i alla fall och det skall bli hur roligt som helst att få träffa dem. Dorika känner jag ju, och Denki (som numera heter Pixi) har jag mött åtminstone två gånger förut, men ändå... det är ändå skojigt att tänka på att Belle är både mamma och mormor, så ung hon är. Min pälskade sötnos fyller ju "bara" sex år den 22 juli och jag hoppas få behålla henne i många år... hon är min bästa vän sedan Imma gick över Regnbågsbron, och jag älskar henne mer än ord kan beskriva!
Nu är det vardag igen efter midsommarhelgen, och egentligen skulle mamma, Belle och jag ha åkt till Målsryd utanför Borås för att hälsa på vår vän Nettis och hämta ett slagbord som vi har köpt av henne... men Nettis mår inte bra nog för besök just nu, och mamma är väldigt trött efter dialysen idag (de bytte dag, hon skulle ha dialyserat igår men gjorde det idag istället eftersom personalen var ledig igår), så vi har tillsammans beslutat vänta lite till alla mår bättre. Så i morgon tar vi det lugnt, hoppas på mer regn och kanske, kanske jag kan få lite gjort här hemma. Jag behöver köra minst en tvättmaskin, diska och laga lite långkok att lägga i frysen för de där dagarna då man inte hinner ägna matlagningen den enligt mig rätta uppmärksamheten... och så vill jag baka en morotskaka, för jag har hittat ett så bra recept och har alla ingredienser hemma.
När det har regnat färdigt, ser jag fram emot nya skogspromenader med Bellen - för nu väller det in rapporter om kantareller från mina svampvänner!
5 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS