Visar inlägg från maj 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Just nu fungerar allting rätt bra

Natten mellan onsdag och torsdag  

Mamma sover lugnt, katterna och hunden verkar också befinna sig i sömnens gud Hypno's famn (eller Morfeis, drömmarnas dito) och själv ägnar jag natten åt att tvätta, hänga tvätt, ta ner torr tvätt och se till att den hamnar där den skall - i antingen mammas eller min respektive garderob samt linneförrådet. Det är en vilsam syssla som jag tycker mycket om, så jag har absolut inget emot att tillbringa natten i tvättstugan. Fast just nu har jag rast och njuter av en stor kopp te.

Syrénerna blommar - både de vita och de blå - och om kvällarna fyller deras ljuvliga doft hela trädgården. Älskar syréner! Maskrosorna börjar däremot blomma över - åtminstone den här generationen! - så nu är det dags att ringa Laxen och be dem komma hit med sin åkgräsklippare. Sedan skall jag också be min duktige bilmek att laga vår gräsklippare, så att jag i fortsättningen kan sköta klippningen själv... så mycket annat blir det nog inte gjort denna sommar, för det känns lite grand som att befinna sig i limbo när det gäller trädgården. Skall jag ta itu med allt som behöver göras, som om en flytt inte var på gång, eller skall jag låta det vara och överlämna uppgifterna till en ny ägare? Vi vet ju faktiskt inte när flytten blir av... fast jag skall ringa till bostadsrättsföreningen i nästa vecka och höra hur det ser ut samt påminna om de papper - planritning, bostadskalkyl m.m. - jag har bett att få. Ryktet säger att de ombyggnader som pågår på Amnegården skall ge fler lägenheter, och om det stämmer kanske det inte dröjer så länge till innan vi får vår trea... det är nämligen så att vi är inblandade i en rockad som i slutänden hänger på att den som startar rockaden blir till-delad en s.k. högsäkerhetslägenhet (servicelägenhet med tillgång till extra vårdresurser) på Amnegården. Den personen sitter nämligen och väntar i en fyra, som den som har "vår" lägenhet skall flytta till så att "vår" trea blir ledig åt oss. Hängde ni med?

Innan mamma kröp i säng, betalade vi en bunt räkningar via Internetbank. Däremot har jag inte blivit klar med skuldsaneringen för den här månaden, så de posterna skall jag ta hand om nu under natten så att det dras under morgondagen. Känns bra att vara klar i god tid innan månadsskiftet! Fast jag skulle bli ännu gladare om jag kunde sälja fler saker, eftersom det - som alltid - blir några räkningar liggande som vi helt enkelt inte har pengar till. Ännu har ingen nappat på annonsen om teleskopet... men nu skall jag lägga ut en ny annons om trädgårds-plattor (vi har tre staplar till salu) i röd kalksten som jag hoppas skall attrahera folk. De är väldigt vackra, tycker jag själv... en del har t.o.m. fossil i sig!... och borde ge en bra slant om rätt spekulant dyker upp.

För ovanlighets skull har vi inte inkasso flåsande i nacken, dock - gissa om det känns alldeles underbart! De räkningar som ligger har inte förfallit än, och jag behöver varken få ångest eller ligga sömnlös för den sakens skull. Och tänk, nu är det bara elva månader kvar så är såväl mammas som min skuldsanering över...

Skrivet senare samma natt:

För en liten stund sedan gick jag ut med hushållssoppåsen (de enda sopor vi faktiskt slänger istället för att återvinna) till soptunnan nere vid vägen... och promenaden nedför garage-uppfarten kom att bli lite av en "walk down memory lane", som de säger i USA. Det är väl så mitt i natten det kan bli så här års, men absolut inte helt mörkt - tvärtom är det på väg att ljusna i öster - och luften är tung av sommardofter, marken är daggvåt och tystnaden är påtaglig. Det väckte minnen från barndomens campingsemestrar och nattliga promenader i daggvått gräs mellan tältet och barackerna med toaletter och handfat... man huttrade lite, eftersom man kom från värmen i sin sovsäck, och det var skönt att komma tillbaka in i tältet och krypa ner i sovsäcken igen för att sova vidare medan pappa nästan alltid satt i sin campingstol utanför sovdelen av familjetältet och läste i skenet från gasollampan. Ibland, om natten var kall, höll han tältet någorlunda varmt genom att köra gasolköket - och då kunde han dessutom hålla sig själv med varmt kaffe. Han sov inte mycket de där nätterna... jag kan föreställa mig att ryggvärken höll honom vaken (han hade skadat ryggen svårt när jag var väldigt liten, genom att ramla baklänges flera meter ner i ett lastrum på ett lastfartyg och landa med ryggen före på en stålbalk, så hela min barndom gick han med käpp). Vi barn däremot, och mamma, låg trygga och sov gott i våra sovsäckar, tätt tillsammans... nu när jag vakar nätterna innan mamma skall dialysera tänker jag ibland på hur det måste ha känts för honom att sitta vaken när hela familjen låg och sov så nära. Å andra sidan var det likadant hemma - han sov inte mycket, utan tog istället kortare tupplurar under dagtid när vi var i skolan och mamma på jobbet, och resten av tiden skötte han hushållet eller läste. Och det han läste mest var historia, naturvetenskap och teknik... det var av honom jag läste mig att älska facklitteratur, och kärleken till naturvetenskap som t.ex. astronomi, fysik, kemi och medicin delade vi redan tidigt. Av det jag saknar mest nu när han är död är våra samtal om t.ex. kvantfysik... ingen annan var intresserad, ingen annan hade läst samma böcker, och ingen annan begrep vad vi pratade om. De där samtalen ser jag fram emot att få återuppta när vi ses igen på andra sidan Regnbågsbron... och vid det laget har han säkert hunnit prata en hel del med forskarna som utvecklade de kvantmekaniska teorierna så han har mycket att berätta för mig! *ler stort*  

Har fotograferat lite i trädgården

Natten mellan måndag och tisdag  

Ni som följer min blogg lite mer regelbundet, vet hur jag har längtat efter dagar då jag får släppa alla bekymmer och bara ägna mig åt att vara "hemmafru"... och vet ni, just nu är det precis så! Ända sedan förra veckan får vi mest reklam i posten - inga räkningar - och även om pengarna som vanligt inte räcker till allt, har katastroferna lyst med sin välbehövliga frånvaro. Så vad jag ägnar mig åt just nu är att diska och tvätta, laga mat och gosa med djuren, promenera med Belle, smådona i trädgården, virka och läsa. Nu i natt lyssnar jag på musik och lagar några klädesplagg åt mamma; syr ihop revor och slitskador så att hon skall känna sig hel och fin... och så har jag tömt kameran, som var full med foton från trädgården. Den ser lite vildvuxen ut, eftersom vi inte har klippt gräset, men å andra sidan blommar precis allting och om man, som jag, älskar naturen precis sådan den är finns det hur mycket som helst att glädja sig åt just nu. Det här är bara ett litet urval:

Vädret är också fullödigt - visserligen mulet, men sommarvarmt som om vi redan vore i juli. Belle älskar det! Tyvärr gör myggen det också, och fästingarna... jag tog bort en fästing från min mage igår kväll, och området runt bettstället är så pass stort och rött nu efteråt att jag tror att jag måste ringa Närhälsan i morgon för att kolla ifall de tycker att jag skall komma dit och visa upp det. Kliar gör det också! Fick borrelia för någon sommar sedan, och en FB-vän har drabbats av ännu värre skador (lyme disease), så jag vet att det inte är riskfritt med fästingbett. För säkerhets skull har jag bett vår veterinär att skriva ut ett bra fästing-preparat i tablettform till Belle, så att hon skall klara sommaren... hon och jag rör oss ju i skog och tät undervegetation, och jag brukar få plocka fästingar både från henne och mig om somrarna.

Nej, om jag skulle gå ner i källaren och se om tvättmaskinen arbetat klart? Och så är det definitivt dags för te, förstås!

En orolig kväll

Lördagskväll  

Gjorde en rejält misslyckad men mycket god äpplekaka nu i kväll... men jag fick provsmaka den själv, för mamma mår inte alls bra. Hemtjänstdamen som var här nyss fick hjälpa mig att ta hand om henne, för när hon hade ätit och skulle ta sina mediciner kräktes hon upp det mesta av kvällsmaten igen... stackars mamma, hon som fasar för att kräkas! Nu har vi bäddat ner henne och väntar med medicinerna till senare, för det är ju ingen mening att hon tar dem och sedan får upp dem igen nästan genast, och jag har lovat att vara uppe några timmar till för att se att allting lugnar sig. Hade egentligen tänkt krypa tidigt i säng, efter-som jag är ganska trött efter gårnattens vakande... men just nu är jag ändå för orolig för att sova, och jag vet att mamma känner sig tryggare när jag sitter uppe.

Det börjar bli varmare ute igen, vilket gör att jag inte behöver elda i kväll. Körsbärsträden har nästan blommat över, men aplarna är som mest praktfulla och vi får allt fler blommande tulpaner på baksidan av huset. Dessutom är gräset fullt med maskrosor och dem tänker jag absolut låta blomma färdigt innan jag tar itu med gräsklippningen (eller får det klippt av de duktiga männen på Kooperativet Laxen) - jag tycker att gula maskrosor är ljuvliga blommor och anser dem inte alls för ogräs. Finns det något muntrare och mer somrigt än en solgult blommande gräsmatta?!? 

Nu skall jag ordna lite te åt mig och sedan krypa upp i "mitt" soffhörn (mamma och jag har "inmutat" varsin hörna) med min virkning och se "Poirot" på TV. Förhoppningsvis sover mamma gott några timmar så att jag sedan kan ge henne medicinerna innan jag själv gå och lägger mig. I morgon är det inte dialys, så hon får sova lite längre på morgonen och kan vila hela dagen...

Jakten på folaterna

Natten mellan fredag och lördag  

Det har blivit dags att börja fördjupa sig i näringslära igen... häromdagen kom mamma hem från dialysen och berättade att hennes folatvärden är skyhöga och att hon blivit uppmanad att snarast möjligt drastiskt få ner dem. Först satt jag mitt i en röra av tankar - vad sjutton var folat och i vilka livsmedel fanns sådant?!? Efter ett tag fick jag dock ordning på mig själv, satte mig att googla samt bokade en tid hos Närhälsans dietist som en början på "jakten på folaterna". Googlingen gav vinkar om höga doser i mjölkprodukter, fullkornsprodukter, chark och vissa fisksorter - och jag lärde mig dessutom två viktiga saker: dels att folater är vad man kallar fosfor när det hamnar i kroppen och dels att livsmedelsindustrin tillsätter enorma övervärden fosfor i många matvaror för att få dem att smaka bättre. Fosfor är ett mineral, ett salt, som vi behöver och som skall ingå i RDI (rekommenderat dagligt intag)... men inte i de mängder de flesta av oss får i oss via maten vi äter. Så jag kontaktade Njur-förbundet och fick rådet att byta ut framför allt mjölk mot sojadryck (havredryck fungerar inte, eftersom havre innehåller mycket fosfor, och mandel får inga njursjuka äta), använda färskost istället för ost, viltkött hellre än tamkött (mamma måste få i sig mycket protein varje dag, eftersom hon dialyserar och mister proteiner i filtreringen av blodet), ta vitt bröd istället för fullkorn, välja rödspätta istället för strömming, sill och lax o.s.v. Jag blev också rådd att kontakta njurklinikens egen dietist, för de har listor på bra alternativa livsmedel... det hade jag redan tänkt, men att det finns färdiga listor kom förstås som en glad nyhet!

Nästa steg blev att åka bort till ICA i Gullspång för att hitta alternativ till sådant mamma använder varje dag. Personalen var fantastiskt hjälpsam och googlade på sådan information om näringsinnehåll som inte står på förpackningarna, så när jag åkte hem hade jag med mig naturell sojamjölk, mjölkfritt margarin, laktosfri vispgrädde, köttfärs, hästkött (det räknas som vilt, eftersom det är så mörkt och innehåller väldigt lite fett), vitt bröd och lite annat. Då hade personalen på ICA också fått fram informationen att vi kan fortsätta med polerat (parboiled) långkok-ris och pasta (så länge det inte är fullkorn)... bra!

Nu, när det gått några dagar, har jag talat i telefon med njurdietisten, som skall ordna en tid åt mig och ordna listorna jag behöver. Hon har också upprepat det råd jag fick för flera år sedan när jag frågade hur man gör när njur-, diabetes- och hjärtdieterna krockar: njurdieten går alltid, alltid först. "Dessutom har ju din mamma så fin ordning på sin diabetes numera, och hjärtat mår bra med pacemakern och medicinerna, så du behöver inte vara orolig att ställa till något" tröstade hon mig. Kändes bra att höra! För jag vill ju att mamma skall må bra av maten och inte skada henne med mina experiment...   

Och tro nu inte att saken är klar med detta - jag tänker fortsätta att studera det här ämnet till jag har klart för mig precis hur jag skall tänka när jag handlar och lagar mat. Mitt projekt att förse mamma med god, näringsriktig mat är som att skala en lök... man tar ett lager i taget och tränger allt djupare in i frågan till man har förstått. När det gäller socker, fetter, kalium och natrium har jag riktigt bra koll numera och kan "agera med ryggmärgen"... nu vill jag få in kunskaperna om folater (fosfor) där också. 

Men vi har en annan utmaning framför oss också: måndagen den 30 maj skall mamma opereras. Hennes fistel i vänsterarmen fungerar inte optimalt och kirurgerna skall göra ett försök att öppna upp blodådrorna så att dialysen fungerar som den skall igen. Går inte det, får de göra en ny fistel i högerarmen... men i så fall blir det i överarmen, och egentligen vill de inte opera så nära hjärtat av risken för infektioner. Hur som helst läggs hon in direkt efter dialysen nästa lördag, med andra ord dagen innan Mors Dag... så antingen får vi fira i förväg eller så får jag åka till sjukhuset och fira henne på njuravdelningen.

Det är ett smutsigt jobb...

Måndag eftermiddag  

... men någon måste göra det. Städa i pannrummet, alltså. Puh! Det allra värsta med aska är dock inte att den är smutsig att röra vid, utan att den dammar och yr oavsett hur försiktigt man än hanterar den. Jag använder metallhinkar när jag tömmer askan ur själva pannan, och sedan när den är ordentligt kall (skall helst ha stått i månader i hinkar) tömmer jag över den i plastsäckar som är lättare att bära ut. Somlig aska använder jag som gödningsmedel i trädgården, somlig hamnar i trädgårdskomposten (till annat än odling av matvaror) och somlig kör jag till Odenslund. Det blir väldigt mycket aska på ett år, kan jag avslöja... så det är synd att det inte finns något ställe där man kan lämna den så att andra trädgårdsägare kan hämta gratis gödningsmedel! Kanske skall föreslå kommunen att ordna det?

Annat som måste städas nere i pannrummet är de högar med tidningspapper, kartonger, pappersförpackningar och annat brännbart (jag bränner bara sådant jag vet är miljömässigt okej) jag har där nere. Och när allt är klart, går jag upp och försöker tvätta av mig smutsen. Att jag luktar (stinker?) aska kan jag inte rå för - det får husets invånare leva med. Vill de ha varmt i rummen, får de ta vad det medför... en matte/dotter som ständigt går och bär på en distinkt lukt av eldning.

Idag är det nästan stillastående här hemma. Mamma sover, djuren sover... ute regnar det och inne är det i stort sett tyst. Jag grunnar som bäst på vad jag skall laga till kvällsvard idag - skall jag göra pannkakor, tortellini med ostsås eller kanske pommes chateau med kassler? I vanliga fall utgår jag från hur pass hungrig mamma är, men vi har inte talats vid på flera timmar och jag vill inte väcka henne bara för att fråga om en sådan sak. Så jag får utgå från en annan av mina små "regler": har vi haft potatis/pasta/ris ena dagen, skall vi inte ha det dagen efter också. Kruxet är bara det att vi åt smörgåstårta igår... vilket patetiskt i-lands-problem! *skrattar*

I natt skall jag hur som helst vaka, och då skall jag passa på att läsa färdigt den spännande fysikboken jag håller på med. Tänker ibland att jag har gått miste om de stora fysikernas livstid - Bohr, Einstein, Feynman, Fermat, Heisenberg, Higgs, Huygens, Planck, Schrödinger och alla de andra... men antagligen hade jag ändå inte förstått vad de sa och skrev, inte rakt av i alla fall. Mitt handikapp har alltid varit att jag är sifferblind och inte begriper mig på matematik i den högre skolan... och när man studerar teoretisk fysik och kvantteorier måste man kunna förstå ekvationer. Så jag får nöja mig med att andra författare förklarar de här sakerna för mig på ett annat sätt - och framför allt tillämpa en princip jag anammade efter universitetet för att kunna njuta av avancerad facklitteratur, nämligen tanken att "det här behöver jag inte kunna". Det är de magiska orden som öppnar upp de svåra sakerna för mig - vetskapen att jag faktiskt inte måste begripa allt jag läser och aldrig kommer att tvingas tentera mina kunskaper. Jag tror att många människor skyggar för sådant som t.ex. fysik och kemi p.g.a. känslan av underlägsenhet, okunnighet eller skräcken för att framstå som "för dum"... men man är inte för dum, och läser gör man för sitt eget höga nöjes skull - inte för att någon skall förhöra en på det efteråt. Det som driver mig är min gränslösa nyfiken-het, inget annat. Jag vill veta mer, jag vill försöka begripa varför... världen och universum är ju så fulla av spännande mysterier att nosa på! Och det fiffiga med just kvantfysiken är att förnuftet absolut inte är till någon hjälp, snarare ett hinder... det man framför allt behöver är en livlig fantasi och förmågan att tänka utanför boxen.  

Äldre inlägg

Nyare inlägg