Igår morse kom en fantastisk vän hit, kavlade upp ärmarna och började rensa/städa mitt vardagsrum!!! Allt trasigt, gammalt och oönskat hivades ut på verandan och därifrån till ett skåpsläp vi hade fått låna, och när vardagsrummet var praktiskt taget tomt (kvar finns bara tre bokhyllor, min säng, den lilla vitrinen med min fossilsamling, Philemons och Robins sand-lådor och läderfåtöljen) fortsatte hon att slänga ut de trasiga kattklösmöblerna och diverse annat jag inte ville behålla... och när skåpsläpet var knökfullt ända upp i "taket" och vi dess-utom hade proppat bilen full med sopsäckar m.m., åkte vi till Odenslund och slängde alltihop i de rätta containrarna. Ingen kan föreställa sig hur ofattbart lättad och lycklig jag var när vi sedan lämnade tillbaka släpet och åkte till skogen för att ta en riktigt lång promenad med våra hundar... det kändes fantastiskt att vi fått så mycket gjort (medan jag hämtade släpet på morgonen, passade min vän dessutom på att städa mammas badrum!) och hennes obändiga arbetslust smittade av sig på mig, så nu känner jag nya krafter och är beredd att fortsätta på egen hand.

Ser ni alla fyra hundarna (alla iggisar)? Belle, som måste gå i koppel eftersom hon är rymningsbenägen, står närmast kameran. Ovanför hennes huvud ser ni Miri, så Lena ochlängst bort väntar Belles dotter Dorika in oss.Innan min underbara vän måste anträda den flera timmar långa resan hem, bjöd jag henne på middag på Glada Laxen i Gullspång, och så visade jag henne det område mamma och jag hoppas få flytta till. Faktum är att vi under skogspromenaden passerade det området, för den skogen (som jag kallar Scoutskogen, eftersom scouterna har ett större lä med grillplats där) gränsar till de två vägarna där husen ligger. Tänk, när vi har flyttat dit behöver jag inte ta bilen för att Belle och jag skall kunna komma ut i skogen - vi behöver bara korsa vägen så är vi där!
Mamma hade kommit hem från "dagis" när vi avrundade arbetsdagen, så hon hann få sin beskärda del av intensiv iggy-kärlek (klängande, klättrande, pussande, slickande och allmän livsglädje) från fyra hundar innan våra gäster lämnade oss. Sedan satt vi glosögda och trötta i mammas vardagsrum en stund och pratade av oss, innan vi gjorde tidig kväll och kröp i säng. Jag hade tänkt läsa någon timme, men redan kl. 20 var jag så trött att jag släckte sänglampan... och då sov redan Belle, Philemon och Robin tungt under mitt täcke. Antar att det var likadant på mammas sida av huset - mamma, Majsan, Rafael och Sixten hade nog slocknat lika fort - hihi! Medan det for omkring fyra intensiva iggisar överallt i huset tog Rafael, Sixten och Robin skydd i källaren medan Majsan och Philemon valde strategiska utsiktsplatser där de kunde vara ur vägen och samtidigt hålla koll på vad tvåbeningarna hade för sig... men jag tror att alla katterna var överens om att det var skönast när tre av voffarna hade lämnat huset och bara Belle, djupt sovande, blev kvar i reviret. Puh!
Jag sov fantastiskt bra under senare delen av natten, kan jag berätta. De första timmarna var oroliga, för jag hade så ont överallt i kroppen... men efter en Alvedon Forte och lite te somnade jag om och sedan sov jag som en prinsessa utan ärtor i sängen. Och idag har jag tagit det lugnt, men ändå inte varit sysslolös... jag tvättar och eldar, gosar med djuren och läser.
Mamma har varit på dialys hela dagen och kom hem i ett visset skick. Att dialysera tar på krafterna - de tömmer ur henne minst 4 kilo/liter vätska varje gång och kroppen dräneras på proteiner, aminosyror, vitaminer och mineraler av processen, men dessutom sjunker blodtrycket och idag hade det legat så lågt som 74/40! så personalen hade fått pyssla om henne extra mycket innan de vågade skicka hem henne i taxin. Hemma väntade jag och tog över, och nu sover hon gott... hemtjänsten har varit här och sett till henne, hon har ätit proteinrik mat och fått alla mediciner (bl.a. extra aminosyror, vitaminer och mineraler) m.m. så jag är inte orolig. I morgon är hon säkert pigg igen!
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS