Visar inlägg från juni 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Åskar på besök

När jag åkte bort till Gullspång för att besöka ICA och handla några nödvändigheter, la jag märke till hur kvavt det var och att temperaturen steg med tre grader på bara den korta stunden. "Det blir nog åska" sa jag till mamma när jag kom tillbaka... och mycket riktigt, en stund senare började det att mullra utomhus. 

Mamma är väldigt trött idag - hon har inte sovit mer än ett par timmar i natt, troligen för att hon varit övertrött (en känsla jag känner igen) - så hon vilar här på soffan bredvid mig. Givetvis tog genast Belle, Philemon och Robin chansen att gona ner sig hos henne och lika givetvis hämtade jag kameran: 

 

Nu är det tyst och stilla i huset och jag undrar om jag inte är ensam om att vara vaken... har i alla fall inte sett till någon av de andra katterna, och i soffan sovs det som sagt sedan en bra stund. Medan åskan mullrar och dundrar ovanför huset. Det är skönt att varken människor eller djur i den här familjen är rädda för åska... för jag undrar om inte det här kommer att bli en åsksommar, med stora svängningar mellan varmt solsken och svalt regn. 

En sådan sommar var det 1980, då jag var femton år fyllda och kär som en klockarkatt i min dåvarande pojkvän. Den 10 april den våren - jag glömmer det aldrig! - presentade mina föräldrar mig med en sprillans ny moped, en metallic-vinröd Yamaha Drums 50cc som jag älskade intensivt från första stund... och eftersom vi också hade en äldre moppe, en Puch (kommer inte ihåg vilken modell, men den såg inte ut som en motorcykel och inte heller som en förstärkt cykel), satt min pojkvän och jag vid ett öppet fönster i min familjs vardagsrum och inväntade en paus i åskregnandet - och i samma stund det blev lugnt, drog vi iväg på varsin moped för att köra omkring på småvägarna i området mellan Storängen/Duvnäs i väst och Saltsjöbaden/Solsidan i öst. När det sedan började ösregna igen, åkte vi hem och inväntade nästa möjlighet... det var en mycket lycklig sommar, precis en sådan man önskar alla ungdomar i den åldern. För det finns väl inget en tonåring önskar sig mer än kärlek och frihet?

En stillsam midsommardag

Stort grattis på födelsedagen, Julia!
Jag önskar dig en underbar dag!



Någon har sagt om skraplotter att så länge man inte har kollat är lotten alltid en vinst. Det stämmer åtminstone i kvantfysisk mening - för innan man vet resultatet, är alla resultat lika sannolika. Så just nu ligger det två Triss-vinster på mammas vardagsrumsbord, vid vilket jag sitter och skriver detta. Frågan är om de fortfarande är vinster när vi har skrapat dem? En sak har jag lärt mig, och det är att Gud alltid besvarar ens böner - men att man inte skall be Honom om pengar. Ändå gör jag det: snälla Gud, låt mamma och mig vinna en större summa pengar! Då kunde vi köpa ett hus innan vi sålde det här, och flytta i lugn och ro, ta med oss vad vi vill ha och göra oss av med resten innan försäljningen.

Idag är mamma iväg och dialyserar, så jag är "ledig" (föräldrafritt hemma? *skrattar*) och vilar i tystnaden. Alla djuren ligger och sover på olika ställen i huset; stackars Belle har blivit förkyld och hennes mandlar är så svullna att de sticker ut på ömse sidor om hennes smala hals, så jag har bäddat ner henne i soffan bredvid mig för att hålla henne varm medan hon vilar sig frisk. Själv är jag trött och har huvudvärk, men det gör inte så mycket när jag inte behöver ta itu med något utan bara kan sitta här och slöa i största allmänhet. Försökte läsa, men ögonen ville inte följa raderna... så nu skall jag spela ett spel på datorn istället, och fungerar inte det heller går jag och lägger mig. Räknar inte med att mamma kommer hem förrän tidigast vid 19-tiden, så det är inte dags att fundera kring middagsmaten än på länge.

Midsommardagen bjuder på växlande väder - ömsom sol, ömsom regn. Det är alldeles blött ute, så troligen har det regnat i natt... och det gör Belles rastningar superkorta, för hon avskyr att bli blöt om tassarna. Men naturen mår bra av det! Och en FB-vän rapporterade igår att hon har kunnat plocka gula kantareller någonstans utanför Mariestad... så när det har torkat upp lite grand i markerna, så att jag får med mig Belle ut, skall vi besöka någon av våra (hennes) skogar för att se om vi också kan hitta kantareller.

Ord som triggar min fantasi...

Det finns ord som verkligen sätter igång mig, oavsett var jag stöter på dem. Några av dem är "anteckningsbok", "penna", "nyckel" och "flyga"... sådana ord lovar något, öppnar dörrar mot friheten och det okända. Man behöver inte flytta på sin kropp för att flytta på sin själ, för med hjälp av ord - om man finner de rätta - kan man göra fascinerande, intressanta och spännande resor i fantasin och drömmen. Och är det något som jag alltid haft tillgång till, ända sedan jag var mycket liten, är en livlig fantasi. Jag drömmer alltid och minns praktiskt taget allting efteråt, så jag har sedan tonåren haft för vana att alltid skriva ner och spara de drömmar som av någon anledning gjort ett extra starkt intryck på mig. De säger så mycket, hjälper mig att bearbeta känslor, tankar och upplevelser - och somliga återkommer då och då. För även om jag ofta drömmer mardrömmar, drömmer jag ännu oftare de mest under-bara historier som jag inte gärna vill släppa taget om utan älskar att återkomma till. 

Mina mardrömmar är mycket tydliga, vilket jag är tacksam för eftersom jag vill begripa mig på dem. Vanligast är drömmen om gigantiska arbetsmaskiner - grävskopor, hjullastare, lyft-kranar och liknande - som har ett medvetande och aktivt söker efter mig för att krossa mig. Jag drömmer också om att jag flyr eller åtminstone flyttar ifrån en situation jag helt enkelt inte kan stanna i, att jag inte klarar av att slå ett telefonnummer när jag behöver genomföra ett viktigt telefonsamtal, att jag hamnar i en situation som någon annan kontrollerar och där jag tvingas delta mot min vilja o.s.v. 

Men lyckligtvis är de goda drömmarna vanligare. Jag drömmer att jag flyger, kan gå genom väggar, göra mig osynlig, reder ut människors problem eller tar hand om naturkatastrofer med hjälp av speciella förmågor... jag drömmer om resor genom tid och rum, om vandringar genom städer, landsbygd och orörda milsvida skogar, om att jag bor på olika platser kortare tid (olika slags hotell, härbärgen, kryssningsfartyg, hyrda stugor, husvagnar o.s.v.) bara för att få prova hur det är... och alla de där drömmarna andas det jag nämnde om de speciella orden: frihet och det okända. 

Ibland drömmer jag att jag letar efter en toalett, men alltid blir störd när jag väl hittar en. Dörren går upp, någon kommer in, jag får inte vara ifred... och när det har hållit på så där en stund ryter hjärnan till åt mig: "Dumskalle, begriper du inte att du är kissnödig - vakna och gå på toa!" *skrattar*

Glad midsommar!

Det finns bara en enda sak med midsommarhelgen som alltid har känts lite konstig för mig... den säger att vi är mitt i sommaren, och rent ljusmässigt stämmer det förstås eftersom det är sommarsolstånd - men för mig personligen är den här helgen snarare startskottet. Som barn har man just gått på sommarlov, som vuxen är det nu semestertiderna startar... och för oss alla är det först nu det börjar bli så varmt i vattnet att man törs bada utomhus, solen gassar och naturen står i full blom. 

Att det nu är som allra ljusast i vårt land har både för- och nackdelar. Det är svårt att sova när det aldrig blir mörkt i rummet och fåglarna börjar i regel sjunga bara några timmar efter att man slocknat i sin säng. Å andra sidan är sommarnätter ljuvliga, man försätts i ett nästan magiskt tillstånd under nattliga promenader i skogen eller nere vid stranden. Dofterna blir alltid starkare om nätterna... och tystnaden lägger sig som en svalkande balsam kring själen. Inte ens vinden vill störa nattetid, utan leker bara stillsamt i löven och stryker sakta över vattenytorna...

När jag bodde i Stockholm, älskade jag att promenera utmed kajerna och se folk ha trevligt på trottoarserveringar, flanera utan bestämda mål, titta på luftballongerna som svävar över hustaken och bara koppla av. Sveriges huvudstad är som gjord för att uppleva till fots och all grönska, allt vatten och de gamla byggnaderna hjälper en att glömma bort att man befinner sig i en modern, pulserande storstad. De smala, lite vindlande gatorna är många fler än de breda där biltrafiken regerar, och varje stadsdel har sin egen "personlighet"... Diplomat-staden känns nästan som sitt eget område, Norrmalm, Kungsholmen och Östermalm är full av gamla, charmiga bostadshus i stillsamma kvarter dit det brusande intensiva livet hålls undan... bara Södermalm har tappat lite av det där avskilda på sistone, eftersom det är dit innefolket numera har flyttat och fyllt stora delar av ön med modern arkitektur, lyxbutiker och en atmosfär jag inte känner mig hemma i. Vilket är ironiskt, eftersom det var Söder som utgjorde Stockholms hjärta när jag var ung! Jag gick i gymnasiet på Söder (Södra Latin vid Sankt Paulsgatan), så trots att jag inte bodde där utan i Saltsjöbaden (Fisksätra) kändes öns gator som hemmaplan för mig. Skulle jag någonsin vilja återvända till storstaden igen och hade råd med det, skulle jag dock undvika det Söder som finns nu och hellre söka mig till antingen Kungsholmen eller Östermalm... men nej, storstadslivet lockar inte längre, och det jag drömmer om har ingenting med stadsliv överhuvudtaget att göra.

Åter till midsommarfirandet. I många år nu har mamma och jag alltid åkt till Rudskoga och firat midsommar i familjemiljö vid hembygdsgården. Vi har egentligen ingen direkt koppling dit, men de har ett så trevligt firande och man slipper stök, tonåringar och alkohol... och så säljer de jättegott fikabröd! I år regnar det dock så mycket att vi beslöt oss för att stanna hemma och duka upp ett fint sillbord (fast jag äter inte sill, så jag tog kalvsylta istället) som vi njöt av i lugn och ro. Framåt kvällen tänker vi grilla - också det inomhus, för jag har en alldeles utmärkt s.k. Snapphane-grill (en elektrisk grill för inomhusbruk tillverkad av Nils Johans för åtskilliga decennier sedan... kan det ha varit 1950-talet?) Varför avstå från grillat bara för att det ösregnar ute?

Jag hoppas att ni alla har en underbar midsommarhelg, och att ni unnar er inte bara god mat utan framför allt vila och avkoppling!

 

Tack gode Gud för böcker!

Bland alla uppfinningar som sett dagens ljus prisar jag boken högst. Hur skulle livet se ut om man inte hade böcker? Jag älskar att läsa: älskar att lära mig nya saker, vidga mina vyer, få nya perspektiv, dela människors liv, tankar och känslor... och jag älskar att återvända till böcker jag mött tidigare och blivit varmt fästad vid. Vissa böcker är bättre än andra, somliga läser man bara en gång medan man återvänder till andra om och om igen... och så finns de där böckerna man inte vill skiljas från för resten av livet. Några böcker lever man sig in i så totalt att man nästan inte kan återvända till världen utanför, åtminstone inte utan kamp... jag minns t.ex. första gången jag läste hela "The Neverending Story" av Michael Ende och hade svårt att slå ihop den sedan jag nått sista sidan. Ironiskt nog handlar den boken om hur en pojke sugs in i en bok med just den titeln... för det var nästan vad som hände mig själv, känslomässigt. 

En sak somliga böcker har gemensamt med t.ex. konst är förmågan att ständigt visa upp nya dimensioner. För varje gång man läser dem, upptäcker man nya saker - man blir liksom aldrig riktigt klar med den sortens böcker, precis som man aldrig har tittat färdigt på vissa konstverk. För att ta ett lättillgängligt exempel: om du har läst någon av Pettson & Findus-böckerna av Sven Nordqvist, så vet du hur myllrande illustrerade de är och att man för varje läsning hittar nya små detaljer i teckningarna. Sådana böcker älskar jag, även om de flesta inte är illustrerade utan presenterar sin mångdimensionalitet i ordens form, och det är dessa böcker jag köper för att kunna återkomma till närhelst jag känner för det. 

Böcker är, åtminstone för mig, lika viktiga som mat och sömn. Så när jag försöker föreställa mig vårt nästa hem och funderar kring vad jag vill ha, finns det två saker som känns extra viktiga: ett stort kök med bra arbetsytor och en bra läshörna. Givetvis behöver jag plats för böcker också, för jag har dels ett rätt hyfsat bibliotek själv och dels möjlighet att behålla vad jag vill av pappas böcker. Det var av honom jag lärde mig att älska litteratur, en gåva jag alltid kommer att vara tacksam för... och sedan han dog, har jag fått ta över hela hans om-fattande boksamling. Allt tar jag inte med mig när vi flyttar, men det blir definitivt ett noga genomtänkt urval. Och förhoppningsvis kommer resten att glädja någon annan...

Äldre inlägg