Om man på annat sätt fått veta att en person varit med om något, är den personen på något sätt moraliskt eller socialt förpliktigad att blogga om det (om man har en blogg, vill säga)? Eller "förpliktigad" är fel ord... jag tänker mer på om människor blir besvikna om man inte skriver om något som de hade förväntat sig att hitta i bloggen. Att jag funderar över detta beror på att jag ju vanligen använder bloggen för att hålla familj och vänner uppdaterade om hur vi har det och vad som händer här hos oss... men emellanåt skriver jag också om saker som egentligen bara är viktiga för mig själv, saker som påverkar mig på något sätt och som jag känner ett behov av att få prata av mig om.
Det jag tror att folk väntar sig att jag skriver om idag är dels att Belles dotter Dorika igår nedkom med sex välskapade, glada och friska valpar - fyra hanar och två tikar. Alla ser ut att vara svarta, vilket är lite lustigt eftersom Michelle (uppfödaren) hoppades på en svart valp... nu har hon fått sex stycken, alla i Belles underbara färg.
En annan sak som jag väl borde skriva om är att vi häromdagen fick ett anonymt brev med en otroligt generös gåva: 2.000 kronor att läggas till vår räkning hos städfirman. Den gjorde oss mållösa av tacksamhet och förvåning... ingen av oss känner igen handstilen i brevet, och att frimärkena är stämplade i Stockholm ger ingen ledtråd alls - tydligen fraktas all post till Stockholm numera, oavsett var i landet den postats, och sedan reser den ut igen till mot-tagarens bostadsort. Så vi vet helt enkelt inte vem vi skall tacka... men tacksamma är vi, bortom ord, eftersom den här städningen är en lika nödvändig som betungande för oss. Så vem du än är - INNERLIGT TACK! Jag har för säkerhets skull tackat även på Facebook i förhoppningen att den rätta personen uppsnappar det...
Men det jag egentligen vill skriva om idag är en serie drömmar jag hade i natt. Den var tredelad.
Första delen handlade om en man i trettioårsåldern som var beroende av vatten. Inte att dricka, utan att hela tiden vara åtminstone fuktig. Drömmen började med att han simmade i en kanal för att komma till en strandtomt där hans mamma bodde och hade fest. Där fanns också hans familj - fru och två små barn. De hade åkt dit med bil, men han hade måst simma dit. Väl på plats fick han flera gånger uppsöka duschen för att hålla sig fuktad, något flera i sällskapet gjorde sig lustiga över. Men mamman var bedrövad och berättade att det som sonen led av, vad det nu var (för det visste ingen trots alla läkarundersökningar), var ärftligt och att han fått det av sin far - som aldrig hade talat om det, förrän det var för sent. Nu oroade sig både hon och sonen över att barnbarnen hade ärvt "förbannelsen"... vilket hittills inte hade visat sig.
Här ändrade sig drömmen och den vattenberoende mannen blev yngre, övre tonåren eller så, och dessutom använde han sin koppling till vatten på något magiskt sätt. Hela drömmen blev lite Harry Potter-betonad, med goda (övernaturliga) krafter som kämpade mot lika-dana men onda krafter. Allting försiggick inomhus, i ett slags enorm inglasad galleria...
... och där övergick drömmen till sin tredje form, som handlade om att den här kampen mellan gott och ont hände i böcker, precis Harry Potter. Jag hade följt serien och visste att det hade givits ut fördjupningsböcker som förklarade detaljer i huvudhistorien, och nu försökte jag köpa en av de där böckerna av en kvinna i en bokhandel specialiserad just på historien - men hon ville förstås sälja mer än en bok, så jag lyckades inte få henne att tala om vilken bok som tog upp just den detalj jag ville läsa mer om. Och där vaknade jag.
Nu har jag gått och grunnat på den här drömmen i stort sett hela dagen - eller rättare sagt, på den detaljen att vara beroende av vatten. Jag minns en annan dröm jag hade för länge sedan, som handlade om en ung man som dansade fram längs gatorna och i korridorerna på det sjukhus där han var intagen som döende i någon otäck sjukdom. Hans dansande var förtrollande, särskilt som han ofta dansade baklänges - så där som man bara kan göra på skridskor. Och även om det inte verkar finnas någon koppling mellan de här drömmarna, känns det så... jag har bara inte kunnat klura ut vilken än. Men nu har jag åtminstone skrivit ner alltihop så att de inte försvinner i glömskans dimmor.
1 kommentar | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS