Visar inlägg från januari 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Hashimoto är ingen terrorist - och ingen mördare

På väg hem från Skövde lyssnade jag på något slags radioföljetong eller vad det var... en kvinna pratade om en sjukhusvistelse, interfolierat med tankar och citat om terrorism samt jämförelser med Thomas Mann's bok "Bergtagen" (som handlade om författarens sju år på ett sanatorium i alperna), och jag tänkte att det måste handla om någon sjukdom i stil med cancer eftersom berättaren uttryckte en så stor skräck för att dö. Sedan avslöjades hennes diagnos och jag satt mållös vid ratten: Hashimoto. 

Hashimoto är en autoimmun sjukdom som resulterar i underfunktion av sköldkörteln... och den är mycket lätt att hålla i schack under resten av ett normallångt liv med rätt mediciner. I mitt fall Levaxin. För jag har nämligen Hashimotos syndrom sedan 2004, och jag märker aldrig någonsin av den sedan rätt dos hade ställts in (vilket tog något halvår). Ja, okej, helt obehandlad kan Hashimoto så småningom leda till döden, men det förutsätter att man går utan diagnos och medicin i åratal och ingenting görs... men att missa symptomen är nästan omöjligt, eftersom de är så tydliga och inte går att missa. Dessutom är den lätt att upptäcka i vanliga blodprover. Så varför handlade hela den där radiohistorien om kvinnans dödsskräck och hennes planer för hur hon skulle möta döden? Det begriper jag inte.

Däremot fastnade jag för en del saker hon sa om terrorism. T.ex. att terrorismens syfte är att sprida rädsla... vilket visar att det bästa motvapnet är att inte bli rädd. Och att man inte kan bekämpa terrorism som om den vore en sjukdom, en entitet på egna ben s.a.s. För terrorism handlar om individer - inte om självständiga fenomen. Terrorism behöver inte ens handla om religion eller politik, för alla uttryck för makt över och våld mot personer är terrorism - t.ex. våldtäkt, fysisk och psykisk misshandel inom relationer, dödshot och s.k. stalking. 

Som sagt, det allra bästa vapnet mot terrorism är att inte bli rädd, och att ingripa mot de individer som begår illdåden. Det värsta man kan göra är att blåsa upp historierna som om det handlade om massrörelser, för det styrker gärningsmännen och får dem att dels känna sig skräckinjagande, dels tro att de kan fortsätta därför att metoden fungerar... det är i alla fall min syn på saken.

Så länge varade det

Just när jag faktiskt började tro att mina problem med Facebook var över, börjar det strula på exakt samma sätt igen... varje gång jag försöker logga in, blir skärmen vit och sedan händer absolut ingenting hur länge jag än väntar. Men vet du vad? Det gör ingenting. Jag har inte haft någon större glädje av FB under den dagar jag kommit in... och jag hoppas att de som vill ha kontakt med mig vet att de finner mig här. 

När jag vaknade vid 8-tiden i morse var tanken att jag skulle försöka få några timmars sömn till innan jag steg upp, eftersom jag var så trött. Men så såg jag vädret utanför fönstret och kände på mig att det knappast skulle bli bättre senare, kanske rentav tvärtom? Så jag skärpte till mig, åt frukost, tog Belle med mig ut till bilen och åkte mot Skövde för att hälsa på mamma innan det riskerade att bli farligt på vägarna. I Mariestad stannade jag till för att Belle skulle få rusa runt i hundhagen en stund, och det gjorde henne så lugn att hon sov gott i den varma bilen medan jag var uppe hos mamma på njuravdelningen på KSS och pratade bort en stund över en mugg te. Hon har gått ner fyra kilo, vilket gladde mig mycket att se - nu är fötterna smala och fina, och hon väser inte längre när hon andas. Vilket givetvis beror på att personalen har stenkoll både på vad hon får i sig och vad hon kissar ur sig... det sitter en tabell på anslagstavlan i hennes enkelrum med texten "MAX 1000 ml" i stora svarta bokstäver, och då skall du veta att det handlar om dygnsdosen och att de räknar varenda droppe - alltså även sådant som fil, nyponsoppa och annat som mer ses som mat än som dryck. Försök klara ett dygn på max en liter vätska, all included... jag skulle inte göra det, det erkänner jag direkt.

Att köra till Skövde var inga bekymmer, men på hemvägen hade snöandet tilltagit och yrde i blåsten... och efter ett kortare stopp i Mariestad för att köpa lite frukt m.m. fortsatte jag hemåt i betydligt längre hastighet än tidigare. Från Hassle kyrka var vi sex-sju bilar som körde i kolonn i cirka 50, fastän det är 90 på 26:an, och trots att vägen hade varit ren när jag körde åt andra hållet var det nu snöigt, slirigt och svårt att se var vägkanterna var. Så jag var lättad att komma hem och få ställa in bilen i garaget, och Belle hade inget intresse av att nosa omkring utan styrde direkt upp på handikapprampen för att komma inomhus. Puh! 

Nu stannar jag inne, eldar varmt i huset och tar det lugnt. Siktar dessutom på att komma tidigt i säng, eftersom jag inte mår riktigt bra...

Tilltalande uttryck

Sagt av arkitekturhistorikern Dan Cruickshank om en ryskortodox 1500-talskyrka (byggd helt i trä och utan en enda spik) i programmet "All världens arkitektur": 

"Det är ett ärligt bygge, ingenting är dold, allting är uppenbarat. 
Ett sant kristet budskap". 

En av de saker som jag bekämpar är alla försök att göra kristendomen esoterisk. Själva essensen i Jesu lära var att den skulle spridas till alla - inte gömmas undan för att förstås av ett utvalt fåtal. Ett i mina ögon fullständigt missförstått avsnitt i Nya testamentet är därför pingstmysteriet, då lärjungarna börjar tala i tungor... vad det faktiskt står i texten är att de talar all världens språk, och alltså på intet sätt ett nytt och obegripligt tungomål. Själva meningen med pingstmiraklet var ju att all världens folk plötsligt kunde höra evangeliet på sitt eget språk och ingen enda blev lämnad utanför! Det "tungomålstalande" som vissa karismatiska rörelser sysslar med, anser jag alltså inte har med pingsten och lärjungarna att göra... det strider mot själva syftet med det lärjungarna upplevde och deras åhörare blev vittne till.

Jag som hade så många planer...

När jag kröp i säng igår, gjorde jag upp planer för vad jag skulle åstadkomma idag... betala katt-TV-licensen, fylla på spolarvätska och kolla oljan i bilen, storrengöra kattlådorna m.m. Och så vaknade jag i morse med migrän. Det var den dagen, det.

Mamma ringde sent i eftermiddags för att berätta om ronden och efterföljande samtal med läkarna under dagen. Då mådde jag bra nog att ta mig ur sängen för att elda varmt i huset, ta hand om djuren och få i mig lite mat själv. Men migränkänningarna hänger i, så jag tänker inte ta några risker utan går och lägger mig så snart eldandet är färdigt... jag vill inte förlora morgondagen också p.g.a. det här eländiga huvudet.

Det mamma berättade var vad jag mer eller mindre hade väntat på: läkarna vill nu tidigare-lägga dialys-starten, eftersom de här ideliga vätskeansamlingarna (och avvätskningarna) sliter hårt på hennes stackars kropp - inte minst hjärtat och njurarna. Riktigt när det blir, vet vi inte... själv tror jag att de behåller henne på sjukhuset till operationen är klar för att försäkra sig om att hon inte blir sjukare. Det är ju inte världens enklaste ingrepp, eftersom mamma inte får sövas på det vanliga sättet utan måste "nästansövas", d.v.s. hållas så pass bedövad att hon inte känner något och inte minns efteråt vad som hänt... och av egen erfarenhet vet jag hur jobbig eftervården blir om man är förkyld eller bär på en infektion, så innan de ens försöker sig på en operation måste de får bukt med mammas förkylning. Så jag får nog beväpna mig med tålamod och klara mig utan hennes sällskap en bra tid framöver, misstänker jag...

Försöker vara flitig

Igår förmiddags gav mamma upp och lät hemsjukvården ringa efter en ambulans. Till min lättnad fanns det plats för henne på njuravdelningen - där kan de henne utan och innan, mamma känner "alla" och trivs, och jag slipper vara orolig... men det blev fruktansvärt tomt här hemma, och jag säckade ihop rätt ordentligt. T.o.m. att fixa middag åt mig blev svårt, för jag hade liksom ingen lust att laga mat åt bara en person... men det blev i alla fall en portion pyttipanna och ett stekt ägg innan jag helt enkelt kröp tidigt i säng med ett extra täcke över mig för att slippa elda. 

Idag mår jag bättre och försöker vara flitig... har kört flera omgångar disk, tvättar och eldar varmt i huset. Dessutom har jag trots allt snöande varit en vända in till Mariestad och fixat diverse nödvändigheter som t.ex. kattmat (torrisar), kattsand, ny patron till min skrivare och torrvaror som tagit slut hemma. Belle fick också rusa fritt i hundhagen en stund, vilket hon såg ut att njuta av - tänk, jag tror på vad jag för en tid sedan hörde en greyhound-ägare säga: att vinthundarna verkar bli "höga" på att springa! Sist unnade jag mig ett besök på biblioteket och skickade ner en rar tjej att hämta upp vad de hade av grönköpingsk littera-tur i magasinet. Det blev en trevlig trave! Hittade också en mycket intressant bok i deras bokbytarhylla: Inger Hammars "Emancipation och religion - den svenska kvinnorörelsens pionjärer i debatt om kvinnans kallelse ca 1860-1900". Den ser jag fram emot att läsa! Nästa gång jag besöker Mariestads bibliotek skall jag förresten ta med mig en hel del böcker jag äger som jag vet är populära... bl.a. romaner av Åsa Hellberg, Fredrik Backman och Jonas Jonasson. Tycker att det är en så smart sak att byta böcker med varandra istället för att man köper en dyr bok och den sedan blir stående i hyllan sedan man läst den... för just skönlitteratur sparar jag sällan - har man läst boken så har man - och då är det ju bättre att andra får tillgång till den än att den samlar damm hemma. Facklitteratur är en annan sak, de böckerna återkommer jag gärna till om och om igen.

Nu skall jag bjuda mig själv på en god broccoligratäng till middag, lägga upp fötterna (mellan gångerna jag går ner i källaren för att fylla på ved i pannan) och bara umgås med mina djur. Har talat med mamma i telefon och hon blir väl omhändertagen... har ont i kroppen (särskilt fötterna) av all vätska, men det går förhoppningsvis över vartefter de får ur henne de minst sex kilo hon behöver gå ner... i övrigt pratar hon mest om den goda maten hon får - hihi! 

Vädret gillar jag inte alls. Fick skotta rampen ren i förmiddags för att slippa "vada" i snö, och vägarna är sliriga av all modd. För att inte tala om att det går åt mer ved än jag egentligen önskar... för även om ved är den billigaste uppvärmningsmetoden, är det knepigt att få tag i tillräckligt mycket och för varje leverans måste jag ordna hjälp att få in den i pannrummet. Till all lycka har Kooperativet Laxen återigen ställt upp och kommer i morgon för att ta in de en och en halv kubik jag precis fått hem - känns jättebra att slippa behöva oroa mig över den detaljen, eftersom det blir helg nu och den ved jag har inomhus inte kommer att räcka mer än i kväll och i morgon kväll.

Äldre inlägg

Nyare inlägg