Visar inlägg från augusti 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Elektronisk mötesteknik

Jag kanske skall börja med att berätta att magen äntligen börjar lugna ner sig? Idag har jag faktiskt vågat åka till ICA i Gullspång och handla nödvändigheter (mjölk, morötter, bröd m.m.), även om det tyvärr måste ske mitt i en spännande film så att jag missade slutet (hade jag väntat så hade affären hunnit stänga). Jag tittar praktiskt taget aldrig på TV-program som är längre än en halvtimme, eftersom jag blir så trött i huvudet... men den här filmen, som heter "Monsters vs. Aliens", var så rolig att jag skrattade högt flera gånger. Dessutom innehöll den scener som jag skulle ha velat visa mamma, eftersom de visade hur hjältinnan kämpade mot och höll på att bli krossad av gigantiska ondskefulla maskiner - vilket är exakt vad min allra värsta (och tyvärr mycket ofta återkommande) mardröm handlar om. Jag vet vad drömmen betyder, så jag behöver inte grunna på den... det är alla måsten och framför allt ångesten för pengar som illustreras av de där levande, fasansfulla maskinerna som aktivt letar efter mig och gör allt de kan för att krossa mig. Men att jag vet tolkningen gör det inte lättare att uthärda drömmen varje gång den dyker upp...

Nå, nu var det inte det jag skulle skriva om, utan om den extra årsstämman. Som jag skrev igår, skulle jag ha varit i Stockholm idag och deltagit som ett av tre ombud för Djurskyddet Kristinehamn i Djurskyddet Sveriges extra årsstämma, men p.g.a. min maginfluensa var jag tvungen att bli kvar hemma. Istället ordnades det så att jag kunde följa stämman via webb-TV och rösta via en elektronisk funktion som heter VoteIt - och det gick t.o.m. att begära ordet och framföra åsikter eller funderingar, vilket jag också gjorde vid två tillfällen. Så mina kollegor Barbro och Jimmi kunde höra att jag fanns med via Internet, och det var ju bra. Så nu har jag lärt mig något nytt, och tänk, så smidigt allt fungerade! Precis i början vad det svårt att höra vad de sa, men sedan jag hade bett moderatorn (hon som förmedlade vad vi Internet-deltagare skrev/sa) att be talarna hålla mikrofonen närmare munnen, gick allting utmärkt. Ibland är tekniken verkligen till nytta! Fast jag hoppas ändå att om jag får chansen att representera föreningen fler gånger, få göra det personligen närvarande.

I övrigt har mamma och jag tagit det mycket lugnt, vilat mycket, ätit gott och gosat djur. Jag har också kört diskmaskinen ett par gånger... och längtar intensivt efter att killen som skall reparera tvättmaskinen skall komma, eftersom vi snart inte har ett några rena plagg kvar att ta på oss. Dröjer det länge till, får jag nog be Tina att få komma hem till henne och tvätta åtminstone en mörk och en ljus omgång... 

Det är maginfluensa jag har

Jag hoppades att det bara var något jag hade råkat få i mig, när magen fick spader natten till igår... men nej, eländet har bara fortsatt och fortsatt, och idag fick jag klart besked att det är maginfluensa jag har drabbats av. Och nu är det ju så, att det aldrig finns någon lämplig tid-punkt för en sjukdom... men kunde den inte ha väntat i två dagar till? Jag skulle ju ha åkt med två kollegor från Djurskyddet Kristinehamn till Stockholm i morgon bitti för att delta i Djurskyddet Sveriges (DS) extra årsstämma, vilket också hade inneburit en chans att få se DS' lokaler och förhoppningsvis träffa de trevliga människor som jag lärde känna på förra stämman (i våras). Tyvärr har jag inte samvete att dyka upp på ett ställe där folk från hela landet samlas, smitta ner dem med den här uschliga sjukan och sedan låta de stackarna dra med sig eländet hem till sig... så jag blir kvar hemma. Helt nattsvart är det dock inte, för efter ett samtal med DS' kansli i morse har jag blivit registrerad som deltagare via Internet istället - så i morgon skall jag följa stämman här på laptopen och få avge min röst i de olika valen elektroniskt. Det är ju framför allt det som känns så viktigt - har vi nu fått tre röster att använda för DS Kristinehamn vill jag ju att vi skall få avge alla tre!  Och i och med att jag sitter hemma, har jag nära till badrummet (det lär behövas!) och kan ändå göra mig nyttig för vår fina förening. Plus, som sagt, att jag inte smittar ner någon.

P.g.a. min krånglande mage har jag hållit mig hemma hela dagen, och nu när jag vet att det inte spelar någon roll vad jag äter - bara jag får i mig tillräckligt med vätska - har jag lagat god mat och suttit och tittat på TV tillsammans med mamma medan vi har gosat med katter och hund. Jag aktar mig noga för att använda mammas badrum och hoppas att hon därmed slipper få det här... hon har fått lägga upp maten själv åt sig, och den har för säkerhets skull lagats i ugnen så att inga basilusker skulle överleva. Diskar gör vi i diskmaskinen, så det bör inte vara någon större risk i det momentet.

Stackars Belle har tyvärr måst stanna hemma från skogen idag, men har istället varit ute i trädgården en fem-sex gånger under dagen och nosat runt i sin långa löplina. Fast hon ligger ändå mest och solar sådana här fina dagar, så jag tror inte att hon led särskilt av det. Och sina behov gör hon på bestämda platser där jag senare kan ta upp det hon producerar... 

Apropå det, måste jag få skvallra om en lustig sak. Efter middagen i kväll monterade jag isär köksfläkten för att göra den ordentligt ren - och eftersom filtret är så stort, gick det inte ner i diskhon... så jag fyllde badkaret ungefär en decimeter och sprejade i diskmedel. I samma stund Philemon och Belle hörde vattnet spola i badrummet sprang de iväg åt varsitt håll och gömde sig! *skrattar* Det tog ett bra tag innan de slappnade av och insåg att ingen av dem skulle tvingas bada i kväll, utan att det var fläktfiltret som skulle läggas i blöt...

Röstat!

Idag kom mammas och mina röstkort med posten, så vi åkte till biblioteket i Gullspång och röstade. På vägen därifrån pratade vi om dem som avstår från att rösta och hur okunniga dessa "soffliggare" (som de brukar kallas) tycks vara om hur människor i andra länder är beredda att stå ut med fängelsestraff, tortyr och t.o.m. dödsstraff för rätten att rösta... ja, hur vi själva bit för bit fått kämpa oss till inte bara själva rösträtten utan framför allt rätten att rösta på vilka vi vill istället för att tvingas stödja den sittande regimen oavsett vad vi själva tycker. Jag som har vuxit upp under det s.k. Kalla kriget, med järnridån mellan öst och väst som en skrämmande realitet, tar aldrig min demokratiska frihet för given; jag vet hur viktig - och skör! - den är, och därför kommer min röst aldrig att stödja den som inte värnar om demokratiska fri- och rättigheter. 

I övrigt har jag tagit det rätt lugnt - dagens mest ansträngande aktivitet var den sedvanliga skogspromenaden med Belle, som inbringade några få kantareller, lite fler sandsoppar och så några exemplar av vad jag hoppas och tror är brödticka. Om jag har rätt, får vi se sedan mina vänner i svampgruppen på FB sagt sitt! I skogen vimlar det just nu av soppar och skivlingar... tyvärr hade det område som vi besökte idag drabbats av soppsnylting, så jag nöjde mig med att fotografera. En annan svampart som det finns hur mycket som helst av är flugsvamp - jag fann säkert ett fyrtiotal röda och minst tjugotalet bruna, alla lika vackra och lika olämpliga att röra. Värda att beundra och fotografera är de dock utan tvekan! 

Nu tänker jag krypa i säng med en av de intressanta böcker jag lånade när vi nu ändå var på biblioteket idag... 

Eldningspremiär

Nu i kväll sa mamma att hon kände sig lite frusen... så jag har dragit igång pannan för första gången sedan i våras för att elda upp värme och inte bara varmvatten. Vi har fortfarande gott om ved inne och dessutom 15 kubik ute, så det var inga problem. Och egentligen tycker jag om att elda - det är ett lugnt och avkopplande manuellt arbete och att betrakta elden inuti pannan är fridfullt. När vi flyttar till något mindre, hoppas jag att vi kan ha en fin bras-kamin (om där inte finns öppen spis, förstås), för en kontrollerad levande eld tillfredsställer många behov samtidigt... och det tror jag att både Belle och katterna håller med mig om, för de har det gemensamt att de älskar värme. 

En annan sak jag hoppas ha i nästa bostad är en generös hörnsoffa. Inte en sådan där divan-liknande historia som de man hittar i affärerna sedan ett par år sedan, som alla är praktiskt taget likadana och ser ut som stora fyrkantiga tygklädda boxar - de inbjuder definitivt inte till soffmys som jag tänker mig det! Utan en mjuk, vänlig soffa som är skön att både sitta och ligga i, omgiven av hundar och katter, kuddar och filtar om vartannat, och som man kan krypa upp i för långa konversationer medan man dricker kopp efter kopp med te och har ljuslyktor på bordet. Som jag ser det skall en soffa fungera som samlingsplats och inte som ett ställe där man rakt upp och ner tittar på TV eller surfar på nätet... därför gillar jag inte heller fåtöljer som soffmöbler, för de är till sin natur solitära och i mina ögon till för läsning, handarbete eller andra "ensamaktiviteter".

Visst har vi soffor nu också - mamma har en nedsutten och mycket sliten bäddsoffa i sitt vardagsrum och jag har en skinnsoffa i mitt som Rafael och Philemon älskar att vässa klorna på. Den kommer förmodligen inte att hålla länge till, men vad gör det? Soffor är döda ting, utbytbara och därmed av mindre intresse. Dessutom kostade den mig bara cirka 400 kr. En skinnsoffa är annars utmärkt för det slags soffmys jag pratar om - men då skall det vara en hörnsoffa med plats för flera som alla kan vräka sig som de vill. Jag hade en sådan när jag bodde i Orminge, men den följde inte med hit eftersom Aragorn och Imma hade tillbringat sin glada uppväxt i den (och Imma dessutom använt den att kissa i - det var innan hon blev rumsren). Soffor är som sagt döda ting... katter, däremot, är individer att älska och värna hela deras liv.

Rensar i röran

Det finns stunder när man mår dåligt och stunder när livet känns riktigt bra... och emellanåt hamnar de där stunderna sida vid sida. Idag har mamma och jag betalat månadens skuld-sanering, och allt som har med pengar att göra ger mig ångest. Men sedan, när eländet var avklarat, satte sig mamma att rensa svampen jag plockade igår medan jag började rensa och skära rotfrukter till middagens rotmos... och att sitta med sådant gör mig alltid fridfull till sinnes. För något decennium sedan inleddes en trend inom matlagningsvärlden som kallas slow food och som går ut på att man skall tillåta sig att låta såväl tillredning som ätande av maten ta ordentligt med tid... och även om jag inte tänker påstå att jag ägnar mig åt den trenden (jag är överhuvudtaget inte särskilt intresserad av trender, utan följer vad som känns bäst) tycker jag om att få arbeta med råvaror och dona i lugn och ro. Mamma säger samma sak, att det känns bra att sitta och rensa och skära svamp medan vi småpratar och lyssnar på musik... det visade sig ju att 90% av svampen jag plockade igår var fin matsvamp (och det gladde mig mycket att mina svampvänner på Facebook kunde bekräfta att jag hade artbestämt det allra mesta rätt!), så vi skall torka dem - utom kantarellerna, för dem skall jag använda i en paj idag. Jag fick ett så bra tips av Helena: att lägga ett tunt tyg över en torkställning för kläder och torka svampen i ett varmt rum. I Klas Jaederfeldts alldeles nyutkomna, fina svampbibel "Stora svampboken med uppdaterad tickbok" finns ett annat tips för den som inte har tillgång till svamptork: att man spänner upp ett myggnät i ram, sätter alla spisplattorna på lägsta värme och lägger ramen över dem för att torka svampen. Alla torktipsen har det gemensamt att man skall se till att svampen verkligen är knastertorr innan man samlar den i tätslutna burkar och ställer mörkt och svalt... vilket i vårt fall blir källaren, där jag också förvarar rotsaker och lök m.m.

Den lite vitsiga titeln på det här blogginlägget hänsyftar förresten på en annan trend som jag inte följer: Feng Shui [fång shej]. Den handlar om att skapa harmoni i t.ex. ett rum eller en trädgård genom inredning, färgval och hur man placerar saker i förhållande till varandra, men har i förlängningen också kommit att betyda just att man rensar upp i sitt röriga liv för att må bättre. Vilket är precis vad jag har börjat göra här hemma, sakta med säkert... varje dag städar jag utifrån ork bort det som stör, irriterar eller tynger mig, och både mamma och jag delar upp våra tillhörigheter i det vi vill behålla (den mindre delen), det som kan säljas och det som vi skall antingen skänka bort eller slänga. Det går inte fort, men bit för bit kommer vi allt närmare målet: att bli av med en massa saker. Den lättnaden går inte att beskriva i ord, för även om man inte tror det när man ser vårt hem tycker varken mamma eller jag om att samla på oss saker. Det var pappa som fyllde huset med ting, egentligen utan urskiljning, och även om han har varit död i fem år nu kämpar vi fortfarande med att göra oss av med hans prylar...

Äldre inlägg