Samma lördag, senare på eftermiddagen 



Ja, när jag nu ändå talar om hjärnan är det flera andra funktioner jag ofta grunnar på. Alltså hur de egentligen fungerar. Och varför de ibland inte fungerar som de borde göra. 

Att jag inte sov särskilt bra, och absolut för lite, natten till idag har förstås medfört att jag har rejäl huvudvärk... samt ett par trilskande migränungar, som jag håller nere med tabletter, djupandning och genom att värja mig från så mycket som möjligt av de olika saker som triggar min skalles dåliga humör. Eller svagheter. Eller vad jag nu skall kalla det där som gör ont och strular till kognitionen. 

Och när jag får ont i huvudet, alldeles särskilt migrän, tappar jag delar av min språkförmåga... vilket ger mig en liten ledning till var i hjärnan problemet sitter. Jag förstår fortfarande både talat och skrivet språk, och inuti huvudet tycker jag att jag fortfarande formulerar mig normalt... men när jag skall prata och skriva trasslar bokstäverna, orden och meningarna ihop sig. När jag talar kan jag faktiskt också börja stamma (jag är och har aldrig varit stammare i ordets språkliga och medicinska mening) eller snarare haka upp mig så att jag upprepar samma ord eller mening om och om igen. Många tar det nog som tjat, eller tror att jag inbillar mig att jag inte hörs, men så är det inte alls. Jag blir bara i viss mån afatisk. Dessutom blir jag betydligt mer långsam både i lyssnandet och i svarandet (oavsett om det blir i form av tal eller skrift). Det är som att min hjärna plötsligt arbetar i ett lägre växelläge än andras, ungefär som när man kör saktare än andra på en tungt trafikerad väg. Ni som har körkort vet hur irriterande det kan vara för den som kör fortare att ha en "snigel", "gubbe i hatt" eller "kärring" - vad man nu väljer att kalla dessa långsamma förare - framför sig. Man blir stressad och irriterad och vill om, eller att den där bilen bekvämt försvinner ur trafiken. Samtidigt som den som sitter vid ratten i den långsamkörande bilen blir stressad och irriterad över att de andra kör fortare, kör om på livsfarliga sätt, tutar, blinkar och har sig runt om en. 

Den här känslan av att alla runt omkring talar fortare beskriver också Jill Bolte Taylor i sin bok "Min stroke". När hennes vänstra hjärnhalva slutade fungera, tappade hon inte bara språket - såväl att förstå som att tala, skriva, läsa - utan även språkfunktionens hastighet. Vi människor har ett ganska schizofrent förhållande till talhastighet, har jag insett... när vi tror eller tycker att någon inte förstår vad vi säger (t.ex. om någon talar bristfällig svenska eller är handikappad) talar vi högre och långsammare - som om det skulle hjälpa! Men för den strokedrabbade har det stor betydelse att vi drar ner på hastigheten, verkligen ser rakt på den drabbade (alltså, tar ögonkontakt) och befinner oss i närheten så att hen tydligt kan avläsa vårt kroppsspråk och hur vi rör läpparna. Däremot skall vi absolut inte tala högre - Jill Bolte Taylor berättar livfullt hur smärtsamma sinnesintrycken blev av stroken, och hur hon behövde skydda sig på olika sätt mot fullt normala ljud, ljus och andra intryck därför att de plötsligt kändes alldeles för starka och påträngande. Så fungerar (inte fungerar?) min hjärna också. Intrycken blir direkt plågsamma, inte minst de man inte har väntat sig - som t.ex. att telefonen ringer. Och det gäller inte bara vad syn och hörsel tar in, utan även känsel och lukt. Allting blir liksom för mycket att tackla. Det är därför migräniker stänger in sig i mörka, tysta rum. Och jag tror att alla som haft ont i huvudet (det behöver inte handla om migrän) försöker minska antalet sinnesintryck utifrån och framför allt deras "volym". 

En annan märkvärdig detalj med huvudvärk är att det är enda gången man faktiskt rent fysiskt känner att man har en hjärna. Annars är den i regel något man vet finns där, men som inte känns... men särskilt vid migränanfall känner man den på samma sätt som man känner sina händer och fötter, och mycket påtagligt upplever att det är där och inte i skallbenet som smärtan befinner sig (du får ursäkta alla dessa kursiveringar, men det är mitt sätt att markera betoning). Att jag kan skriva detta nu beror förmodligen på att jag har rejält ont i huvudet i detta nu och hela tiden känner exakt hur och var hjärnan är och lika exakt var i den som smärtan sitter. Annars tänker man inte på det, precis som man sällan tänker på sådant man tar för givet eller helt enkelt utgår ifrån finns där. 

Migrän är fortfarande till stora delar en "gåta" för vetenskap och sjukvård. Det finns flera olika teorier kring varför migrän uppstår och vad som händer i hjärnan under ett migränanfall... men det är ganska luddigt för de flesta, och handlar i regel om blodflöden, tryck och signalsubstansers vara eller inte vara samt i vilka mängder. Själv tror jag absolut att tryck har med saken att göra, eftersom just tryckkänslan är en så stor del av upplevelsen. Innan medicinen tar kan jag inte ligga ner, eftersom kuddens tryck mot huvudet är olidligt. Trycket inuti huvudet skapar också en känsla av att skallen håller på att sprängas inifrån. Men om det är ett blodtryck, ett nervtryck (t.ex. att nervceller sväller av kemiska reaktioner i dem), ett elektriskt tryck (hjärnan fungerar ju både genom kemi och elektricitet) eller något annat har jag ingen som helst aning om.

Tycker du att jag skriver flytande och har ett bibehållet språk trots huvudvärken? Det beror på att du inte vet hur den här texten blivit till... hur fort (långsamt) jag skrivit och hur många ord jag fått fila på. Och det var en av anledningarna till att jag skrivit detta blogginlägg... för att visa på hur jag ändå kan ta mig runt problemet, bara jag får skriva i stället för att tala. Undra på att jag avskyr telefoner!