Lördag, sen kväll  

När jag ligger i min säng och betraktar femtiotalsmöbleringen, de gräddvita tapeterna med små rosenbuketter, den aprikos-rosa mattan med tulpanmönster i bården... så känns det nästan som att jag befinner mig i någon annans gästrum i en trevlig liten stuga någonstans ute på landsbygden.  Men tänk, det är faktiskt mitt sovrum! Och alldeles ovanpå den glädjen finns glädjen över att de som besökt mig under åren i huset har haft nästan samma atmosfär att må gott i, eftersom både mattan och möblerna till största delen kommer från mitt gamla gästrum. Fast i det rummet pryddes väggarna av mellanblå medaljongtapeter... och så hade rummet snedtak. Å, så jag hoppas att alla mina gäster sov gott i det rummet! Precis som jag sover gott i det här...

Under dagen har min bror Torbjörn varit här och hjälpt mig att ordna det elektriska för lampor i taken och fönstren. Bl.a. hämtade vi takfläkten i huset och monterade upp den i nya vardagsrummet, och så gjorde Torbjörn ren kristallkronan så att den ser helt ny ut, innan han monterade upp den över soffbordet (under de gångna dagarna har den hängt mitt i rummet). Det blev så fint så det kan ni inte ana! När mamma kom hem från dialysen var vi nästan klara, och sedan hann vi med kaffe med äpplekaka och vaniljsås innan Torbjörn var tvungen att återvända hem till Saltsjöbaden. Gud välsigne dig, älskade bror, för all hjälp! 

Under kvällen åkte jag till Moholm och hämtade det runda, vita köksbord som vi fått i gåva av Ewa, och på hemvägen hämtade jag bl.a. mammas sittdynor till soffan (hon har speciella dynor som arbetsterapeuten ordnat för att ge stöd och bättre sitthöjd), kökslampan (som ser ut som en fotogenlampa), mina garner och lite annat i huset innan jag fortsatte hem. I morgon har jag tänkt lära mig tvättmaskinen och diskmaskinen, och så skall jag förstås få köksbordet på plats och hänga lampan ovanför. Tänk, snart kan vi äta våra måltider i köket! Det har vi inte kunnat på många år... i köket i huset fanns det inte plats, så vi satt alltid vid soffbordet i vardagsrummet.

Känns konstigt att prata om livet i huset i imperfektum...!