Tänka om, göra rätt

Senare på torsdagen, framåt kvällskvisten: 

Jag kommer inte iväg till ICA idag - krafterna räcker inte till, och jag tror att jag har feber för jag fryser rätt ordentligt. Innerligt tack till syster Carina, som bekostade värmekaminen jag ville köpa men inte hade råd till! Den är ovärderlig sådana här dagar, och jag har dessutom lagt en kattbädd framför den så att djuren också skall kunna njuta av värmen. Fast just nu verkar de föredra att ligga på eller intill mig här i soffan... jag har legat här hela eftermiddagen och sovit djupt och oroligt (d.v.s. drömmarna har varit jobbiga). Nu är jag uppe en kort stund för att ge mig själv och djuren mat, innan jag kryper till sängs igen...

Fick hur som helst ett glädjande brev idag: husägaren har fått sin lagfart! Lustigt nog visste han inte om det, när jag messade honom ett grattis... men han hade inte varit hemma än och kikat i sin egen brevlåda. Själv skall jag nu hålla ögonen öppna för tilkännagivandet i Mariestadstidningen - en gång i veckan skriver de om vilka fastigheter som har bytt ägare, och det är alltid lika roligt att läsa.

Blir inget mer skrivet nu... får återkomma när jag mår bättre.

Pensionsdags

Torsdag förmiddag 

Ja, du läste rätt. Klockan är knappt tio på förmiddagen och jag har redan uträttat tre av dagens fyra viktiga ärenden... varit på labbet och lämnat fler prover, lämnat in papper till kuratorn så han kan söka fondmedel åt mig, samt hämtat mediciner på apoteket. Hu, så dyra de var: 1.212 kronor! Men där har du orsaken till att jag inte har tagit mina mediciner på två veckor... jag har helt enkelt inte haft råd. Ärligt talat har jag inte råd nu heller, men inget val om jag skall kunna fungera någorlunda normalt. Jag har ju flera sjukdomar som gör en apatisk utan medicinering, bl.a. Hashimotos syndrom (ett slags hypothyreos) och för låg tillverkning av serotonin i hjärnan. Och jag fick avslag på min ansökan om konto hos apoteket - vilket var vad jag hade väntat mig, eftersom det första jag såg på blanketten var orden "sedvanlig kreditprövning". Det betyder att om man sitter hos kronofogden, får man ingen kredit. Men det är okej, jag vill ju egentligen leva helt kontant... 

Hur som helst skiner solen ute, så det har varit trevligt promenadväder både till och från vårdcentrum och sedan med Belle i skogen. Men det känns att jag ännu är långt ifrån frisk, för jag mår inte bra och blir genomsvettig bara av att gå i normal takt. Det kom att bli en tokig kombination att dels vara utan viktiga mediciner och dels bli förkyld... men det går över, jag får bara se till att fortsätta ta det extremt lugnt och vila mycket. Så jag sover en hel del just nu.

En punkt återstår på dagens agenda: att vandra ner till ICA och handla. Men först tänker jag sova några timmar till, så att jag orkar. Det är uppförsbacke på hemvägen och min dramaten kommer att vara tungt lastad... allting är slut här hemma, så nu måste jag fylla på reserverna. Är dock stolt över att ha klarat mig fram till pension trots tomma skåp! Det är en annan fördel med att man sover mycket; då kan man dra ner på resurserna och leva i sparläge.

Nyduschad

Tisdagskväll 

När jag vaknade till liv sent i eftermiddags, såg jag bland andra SMS jag hade fått medan telefonen var avstängd en fråga från Maria om jag hade några ägg. Jag ringde henne och sa att jag hade det och att hon gärna fick, och så frågade jag i min tur om hon orkade stanna hos mig en stund medan jag letade upp de papper jag måste ha med mig till kuratorn. Som jag mår just nu, är jag bara aktiv för att ta hand om djuren... men medan Maria satt här och fikade i soffan, fick jag ork att leta upp de papper jag behöver, och t.o.m. att laga lite mat åt mig. Annars har jag i stort sett levt på A-fil och rågflingor i flera dagar nu... skåpen gapar rätt tomma, men jag är inte orolig för på torsdag kommer pensionen och då kan jag fylla på förråden. Samt betala kvarskatten om 1.177 kr, som måste vara inne senast den 12/11 (alltså före nästa pensionsdags).

För några timmar sedan duschade jag - efter att ha legat till sängs i flera dygn behövdes det verkligen! Särskilt som jag som sagt skall till kuratorn i morgon och då vistas ute bland folk... jag är inte överdrivet intresserad av mitt utseende, men jag vill åtminstone vara hel och ren när jag möter utomstående. Och nu skall jag krypa i säng igen... 

Sjuk

Måndag eftermiddag 


Mycket kortfattat och utan krusiduller... jag är sjuk och ligger mest hela tiden. Har sovit praktiskt taget non stop - med undantag för att ta hand om djuren, sedan direkt i säng igen - sedan i söndags morse. Det är ingenting oroande, jag vet varför jag insjuknat och blir snart bättre. 

Vill bara berätta att jag idag fick ett så underbart vackert kort från kyrkoherden i Amnehärads kyrka här i Gullspång. Det skall hållas minnesgudstjänst den 3 november kl. 17 för alla som avlidit sedan förra årets minnesgudstjänst, och bl.a. skall man tända ljus och be för mamma och hennes anhöriga. Givetvis tänker jag delta...

Ofrivillig vaknatt

Fortfarande natt mot söndag 


I natt vakar jag ofrivilligt. Har försökt sova, men det går inte... så nu har jag mer eller mindre givit upp. I stället för att ligga och vända och vrida mig i en allt skrynkligare och därmed alltmer obehaglig bädd i sovrummet, sitter jag i vardagsrummet och försöker låta tröttheten ta över så att jag till sist kan lägga mig här i soffan och dåsa bort. Kanske kan det få mig att koppla av tillräckligt för att låta sömnen ta över.

Har skrivit ett meddelande till min vän med kattungarna och frågat om vi kan skjuta upp besöket till en annan dag. Det kommer inte att bli bra om vi genomför planerna nu - dels kommer jag att ha sovit för lite, dels kommer jag inte att ha hunnit återhämta mig vare sig fysiskt eller psykiskt tillräckligt för att vara sällskaplig, och dels har jag ingen ork att ta itu med städningen med så kort varsel och på så kort tid. Till det kommer att jag är helt renons på möjligheten att bjuda på vare sig fikabröd eller mat förrän jag fär min pension den 18:e (d.v.s. på torsdag). Nu vet jag ju att min vän inte skulle haka upp sig på något av det där - vare sig städningen, bristen på mat och fikabröd eller att jag är i god form. Jag vet att hon tar mig för den jag är, rakt upp och ner. Och jag vill verkligen träffa kattungarna! Men jag känner så tydligt att den här söndagen inte kommer att vara någon bra dag... så det är bättre, om det går, att vänta t.ex. till nästa helg. Till dess har jag kunnit ta itu med saker och ting. Framför allt lär jag vara trevligare att umgås med än jag är nu.

I morgon - eller rättare sagt senare idag - är det Tacksägelsedagen. På engelska blir det Thanksgiving Day - men den dag som internationellt kallas Thanksgiving infaller inte i oktober utan i november. Så kan det bli när man, trots att det är samma religion, har olika kyrkokalendrar.

Hur som helst tänker jag fokusera på just tacksägelse, trots att jag mår som jag gör just nu. Det finns fortfarande oändligen mycket att vara tacksam för, särskilt när man bor i ett land som Sverige! Vi har haft fred i flera hundra år, vi lever i en fri demokrati där alla har rätt att själv välja om och i så fall vilken religion man vill tillhöra och vilka politiska åsikter man vill ha. Praktiskt taget alla politiker på alla nivåer i samhället samt de allra flesta civila kämpar mot diskriminering och för jämlikhet, allas lika rättigheter och en mer medmänsklig värld. Nästan alla medborgare har tak över huvudet, trygghet och en inkomst som räcker till nödtorftet. Vi har skattefinansierad vård, omsorg och utbildning, en bra infrastruktur som vi fritt får använda oss av, mat på bordet och en varm säng att sova i om nätterna. Så här skulle jag kunna fortsätta i timtal... men du vet vad jag försöker säga. Vi tillhör helt enkelt ett av få folk i världen som har det alldeles väldigt bra, och som borde reflektera över det oftare.

Jag är också oerhört tacksam för att jag har fantastiska syskon, fina vänner och mina älskade djur. Inte ens i mina mest solitära stunder är jag alldeles ensam - det finns alltid någon som tänker på mig, som älskar mig och som bryr sig om hur jag har det. Inte ens när jag är som fattigast saknar jag bostad, mat på bordet och trygghet. Inte ens när jag mår som sämst har jag det riktigt illa... det finns fantastiskt fin vård i närheten, som jag kan söka mig till närhelst jag behöver, och jag får hjälp mot det som plågar mig. Jag varken fryser eller svälter. 

Just sådana här nätter, när man mår dåligt och tillvaron är jobbig, är det extra viktigt att tänka på sådana saker. Se det man har i stället för det man saknar. Ja, jag mår eländigt just nu... men det går över. Det kommer inte att döda mig.

Nu skall jag krypa ihop i soffan med Belle på bröstet och försöka läsa mig sömnig.

Äldre inlägg